Det var spännande att höra socialdemokraternas nye kille tala i Almedalen. När Stefan Löfven äntrade scenen i Visby så hade han två andra partiledartal att förhålla sig till. Dels vänsterpartiets ledare, som vältrade sig i kritik av alla hemskheter som privata vinster i välfärden ställer till med. En dramatisering av medieverkligheten, inte verklig verklighet. Inte en analys av samhällsutvecklingen värdig någon som borde ha Marx i bokhyllan. Utan populistiskt frieri enligt demagogins kravspec. Dels statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt som talade länge och väl om det arbetande folket, dessa 24-7människor, som ständigt måste vara på jobbet för att vi behöver service och vård, 24 timmar per dygn, 7 dar i veckan. Reinfeldt ältade detta så pass rejält att moderaterna i publiken skruvade lite på sig av oro, de vet förvisso att de kallas för "det nya arbetarpartiet", men det här var väl ändå att ta i?
Så hur skulle den nye killen göra? Försöka räta ut vänsterledarens gnäll till en konstruktiv berättelse om hur socialdemokraterna vill förena välfärdskonkurrens med vinststopp? Eller försöka slå Reinfeldt på fingrarna i matchen om vem som är mest arbetarvänlig?
Stefan Löfven nedlät sig inte till att ta upp gnällvänsterns kastade handske och börjar kräla runt i diket fyllt av schabloner som att Carema väger blöjor, skattepengarna går till skatteparadis etc. Men inte heller försökte han bevisa att han gjort fler studiebesök i verkligheten än vad statsministern klarat av. Den nye killen valde istället att måla breda penseldrag om vilka möjligheter vi människor har att åstadkomma stordåd, bara vi anstränger oss. Han gjorde en litania baserad på utvecklingsoptimism, politisk vilja, mänsklig förmåga och framtidens möjligheter.
Löfven konstaterade att den politiska viljan hos Alliansregeringen är svag. Att de visar föga intresse för att styra riket. Trots att det finns massor att göra.
Sedan förkunnade Löfven att "människan har odlat upp kontinenter, tyglat elektriciteten, raserat världen efter två världskrig - och byggt upp den lika många gånger, fångat vindens kraft och solens strålar, och nu nyligen kom det rapporter om att Higgs partikel med all sannolikhet är upptäckt. Ett enormt vetenskapligt genombrott!"
Slutsatsen, enligt den nye killen, är att "individens förmåga och politikens kraft är enorm. För om man bara har tron, viljan och modet finns det få saker inom fysikens lagar som vi inte kan göra. Framtiden är inte ödesbestämd." Ungefär så är det. Löfvens "Higgstal" bör vi lägga på minnet. Det är nog mer intressant att fundera över vad den nya fysikens landvinningar kan erbjuda för möjligheter än att drömma om en återgång till hur det var på 1900-talet.