Den nya arbetslinjen

KLASSKLYFTOR. Fredrik Reinfeldt och hans moderater, som leder alliansregeringens politik, med tre småpartier som flöte efter den stora båten, ville inför valet framstå som det "nya arbetarepartiet". Det har propagerats till leda för "arbetslinjen". Det har talats om rättvisa men med kluven tunga. Verkligheten ger oss ett annat och klargörande språk. Istället för rättvisa har orättvisorna ökat.

Piteå2007-06-01 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De som i dag är nöjda med högerregeringens politik blir allt färre. Enligt den senaste Sifo-mätningen skulle socialdemokraterna, med stöd av miljöpartiet och vänsterpartiet, vinna så gott som hela Sverige med undantag för Stockholm som tydligen är Reinfeldtland.

När socialdemokraterna talar om att återställa rättvisa skatter istället för att, som alliansen, avskaffa förmögenhetsskatten och sänka fastighetsskatten för dem som redan har, hånas detta som att straffskatter ska införas.

Skatt ska betalas efter bärkraft. Reinfeldts "arbetarparti" håller just nu på att berika de redan rika. Övriga får nöja sig med smulor från den rikes bord. Tillväxten ska fördelas till dem som redan har. Andra ska stå med mössan i handen och hoppas på en grindslant. De lär få vänta.



Alliansen gråter samtidigt krokodiltårar för att allt färre förstår dem och för att väljaropinionen inte tagit in hur viktigt det är för oss alla att höginkomsttagare får det ännu bättre. Andra kritiseras för att de kräver löneökningar på drygt tre procent när de tjänar 17 000 i månaden. En i längden omöjlig politik.

Den nya fattigdomen är en realitet. Nästan dagligen påminns vi om de svårigheter som många människor har för att klara ett drägligt liv. Det kan vara den unga mamman som inte har råd att gå till tandläkaren, uteliggaren som ingen bryr sig om eller ålderspensionären som inte får den vård och omsorg som han eller hon har behov av.

Arbetslösa och sjuka har fått det sämre. Sänker vi ersättningarna så tvingar vi dem att jobba, heter det från alliansregeringen. Arbete i Maud Olofssons nya tjänstesektor, där man ska städa och tvätta hos dem som nu fått så kraftfulla skattelättnader.



Verkligheten talar sitt tydliga språk när det gäller trygghet och solidaritet. I allt fler LO-hushåll räcker det inte i dag med två inkomster för att ekonomin ska gå ihop. Alltför många tvingas leva på marginalen. Vad ger Reinfeldt och Olofsson för besked till dem? Jo: helst lägre lön, lägre sjukersättning och lägre a-kassa.

Glöm för all del inte att det i dag dessutom finns omkring 400 000 pensionärer som lever på enbart folkpension och ett lågt pensionstillskott. Av dessa är 80 procent kvinnor, som varit med att forma det välfärdssamhälle som nu är i gungning och som ska förvandlas till en marknad, där plånboken ensamt får bestämma vem som ska stå först i kön.



Det nya klassamhället har blivit synligare med den borgerliga systemskiftespolitiken. Mest utsatta är ungdomar, invandrare och ensamföräldrar med barn. Låglönejobb och deltidsarbete gör att dessa grupper undantagslöst hamnar under socialhjälpsnormen. De fattiga har blivit fler, men alliansen tiger om hur de ska stödja de svagaste i samhället. Sverige är ett rikt land, men numera för allt färre.

Det återstår så oerhört mycket att göra för rättvisare samhälle. Receptet är inte sänkta skatter för den tredjedel av medborgarna som redan har en god tillvaro. Alla ska ha sin del av tillväxt och välfärd. Då handlar det inte om vad moderater så arrogant kallar politikers "välvilja" utan om rättvis fördelning av ett samhälles resurser och tillväxt.