Den kvävande tryggheten
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Lär av direktörerna och skaffa en rejäl fallskärm. Det är gossar med stake. Och arbete har ingen dött av.
"Cancersjuka kan ibland må bra av att arbeta".
Per Westerberg, ordförande i Riksdagens Socialförsäkringsutskott, TT 7 april, 2005.
För centerledaren Maud Olofsson är tillståndet allvarligt. Hon är på väg att kvävas. "Trygghet är inte att staten är där som en våt filt över mig", säger det presumtiva statsrådet. (TT 25 augusti, 2006). Hon vill ha valfrihet. Staten ska bara var där, när hon vill. När hon hamnat i naturkatastrof i fjärran land och när hon inte vill putsa sina fönster.
Om det inte vore för alla dessa hämmande regler på arbetsmarknaden, anställningsskydd, minimilöner, reglerad arbetstid, semester och i synnerhet a-kassa, skulle vi aldrig behöva tjafsa om skattesubventionerade hushållstjänster. Då skulle vi ha våra pigor och drängar, som nöjda (nåja) med mat och husrum och litet pengar på fickan, gjorde jobbet, medan vi var på jobbet eller på shoppingtur.
"En sån där liten människa", som brukar förekomma i gamla, trevliga filmer där guvernanten gifter sig med godsägaren. Förresten, om ni har "en sån där liten människa" som behöver riggas upp i nya arbetskläder så finns det en specialbutik för städrockar, förkläden, små mössor och sånt som "en liten människa" behöver. Den ligger på Östermalm i Stockholm.
Den borgerliga alliansen lovar att sänka den fördärvliga a-kassan så att personer som "står nära arbetsmarknaden", inte luras att av girighet avstå från den glädje arbete skänker. Kan också uttryckas så här.
"Sverige behöver fler låglönejobb. Vi behöver fler jobb överhuvudtaget."
Folkpartiledaren Lars Leijonborg, SvD 30 maj, 2006.
När det gäller hushållsnära tjänster måste man emellertid använda både piska och morot. Piska åt den som ska ta jobbet (folk förstår inte alltid sitt eget bästa) och morot, avdrag på skatten, åt den som anställer. Samhället måste ha råd att belöna en sådan välgärning. Dessutom är det ett viktigt inslag i kvinnokampen. För att ha råd att befria alla förtryckta kvinnor från fönsterputsning, städning, inköp av mat och tillagning av densamma, barnhämtning, ogräsrensning, gräsklippning, unt so weiter, (vad fan gör karln?) har den borgerliga alliansen bland annat snott flera miljarder från biståndet till Afrika och andra u-länder.
Oacceptabelt. Helt och hållet den där Reinfeldts ide, ryter emeritus Alf Svensson, tufft uppbackad av folkpartiets talesman i biståndsfrågor, Birgitta Ohlsson.
Tydligen skäms de över sällskapet, men den inställningen hos moderatledaren kan väl knappast ha kommit som någon överraskning. Han har inte precis gjort sig känd som någon filantrop.
"Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten."
(Fredrik Reinfeldt: Det sovande folket, 1993)
Dock. Giv inte upp. Än sker det under. En krokodil blev helt plötsligt vegetarian sedan han flyttats till ett tempel. En tid i kloster kanske skulle göra Reinfeldt gott? Ta gärna med Maud Olofsson.