Den halvkvädna socialdemokratin
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag undrar om inte socialdemokraterna och ett labilt väder i ett toscanskt landskap liknar varandra något. Det är i grunden ohyggligt vackert. Men när det regnar och blåser blir bilden förryckt. Vädret är halvkvädet och ger ett otydligt intryck. Socialdemokratin är på samma sätt en halvmesyr. Vykortsvackert stundom, men också snabbt gråmulen.
Socialdemokratins självbild är att partiet egentligen är ett vänsterparti, som på grund av tillfälliga omständigheter i klimatet tvingats uppträda som ett mittenparti. Men i denna självbild ingår också ett hjärnspöke som hävdar att detta i grunden oändligt goda parti hela tiden hotas att bli besatt av en högerdemon, en mörkrets furste som av ren elakhet förnekar människor alla de nyttigheter de behöver för att leva det goda liv. Men är socialdemokraterna verkligen ett vänsterparti?
Den idealistiska vykortsbilden förekommer ofta hos partiets mer eller mindre obskyra opposition som drömmer om socialismens genomförande bortom den pragmatiska och maktsökande majoritetens förbannade tröghet. Och majoriteten praktiserar den repressiva toleransen inför vänsteroppositionens söndagsskolepredikningar.
Oviljan att peka finger åt det moralistiska mässandet hos vänsteroppositionen kanske bottnar i dåligt självförtroende.
Medan den som kallar sig socialist har stora tänkare att peka på, har den vardagsnäre pragmatikern i stort sett ingen framträdande filosof att hålla i handen. Medan den ene hävdar det paradisiska klasslösa samhällets överlägsenhet, har den andre bara nya statsanslag till studentbostäder att vifta med.
Jag tycker att den gråmulne pragmatikern borde spotta upp sig litet. Låt oss en gång för alla slå fast att socialdemokraterna är ett mittenparti. Inte ett socialistiskt vänsterparti på dekis. I vart fall inte sedan 20-talet. Men låt oss också konstatera att den som vill tro på socialismen får göra det.
Likväl som socialdemokrater får tro på Gud om de vill. Bara ingen försöker göra sin vidskepelse till partilinje. Men detta leder också till att socialdemokratiska ideologin stundtals blir halvkväden. Att vi gång på gång får se motstridiga budskap. Budskap om att partiet i princip är för att folkhemmet ska vara ett Schlaraffenland. Men att tillfälliga budgetpolitiska avväganden förhindrar att paradiset införs.
Kanske vore det på sin plats att sätta ner foten och försvara det praktiska livets politik litet bättre. Fundamentalismen måste stå tillbaka för enkla konstateranden som att utan företag, ingen välfärd. Marknad fungerar bättre än planekonomi.
Offentlig sektor är inte ett resultat av humanismens triumfer utan ett modernt samhälles sätt att organisera en effektiv och välståndsbringande produktion.
Och låt oss konstatera att arbetet är partiets centrala redskap, medan bidrag bara är ett komplement.