Den demokratiska solens värme sprider sig kring hela vårt jordklot. Detta, sedan muren fallit, det Sovjetiska imperiet rasat samman, och vi kunde förkunna att historien tagit slut. Med murens fall fanns inte längre några alternativ till den västerländska demokratin, till marknadsekonomi och välfärdsstat. De stora utopierna och ideologiska alternativen hade hamnat på historiens sophög. Nu återstod att gräla inom ramarna för den kapitalistiska välfärdsstaten, överlägga om nyanser i vad som var mänsklighetens ännu så länge högsta erövring: det öppna samhället.
Diktaturen hade således tagit steget in i demokratins värld. Några stater återstod som ännu inte tagit steget fullt ut, men med tid kommer även de att tvingas över på den rätta sidan. Alla skall den vägen vandra. Rösträtt och skola åt alla. Sjukvård. Pension. Rent vatten. Ljus varde över världen!
Till en del är det nog en riktig beskrivning. Det finns inga stora utopier i dag som ger ett trovärdigt alternativ till öppenhet och upplysning, som formeras utanför lagen om att tillgång och efterfrågan skall råda, som inte erkänner mänskliga rättigheter, jämlikhet och människovärde. Fortsätter vi efter denna utvecklingslinje kan vi i framtiden se hur världen kommer att klyvas i två läger, de som försvarar en fortsatt utveckling mot ökad öppenhet och mångfald, där kvinnors rättigheter, kraven på respekt för minoriteter och yttrandefrihet ställs mot de mer kontrollerande staterna och auktoritära samhällena.
Utrikesminister Carl Bildt har hävdat att framtidens klyfta kommer att gå mellan dem som har yttrandefrihet på nätet, och de som inte vill tillåta detta. Därmed skulle vi vara inne i en ny blockuppdelning av värden, en ny järnridå och ett nytt kallt krig växa fram. Mellan ett öppet internet och ett slutet internet. Mellan de verkliga demokraterna och de falska demokraterna.
Det är bara att välja sida. Några tredje ståndpunktare kommer säkert att dyka upp. Men möta föga respekt. Eller?
Det finns nämligen en alternativ framtidsprognos. Utvecklingen kan också beskrivas lite mer postmodernt, inte som en kamp mellan två block, utan en kamp inom alla samhällen, till och med inom oss själva. Kanske är det till och med så, att vi nu ser hur demokratins ideal förändras sedan diktatoriska och auktoritära regimer antagit den nya läran. Deras gamla traditionella värderingar färgar av sig på den demokratiska ordningen. När bloggare tvingas betala fantasibelopp för att ha "citerat" fotografier som de önskat kritisera, sker det i grundlagens starka värn om bildkonstnärers rätt till sina verk. Men det är samtidigt tydligt att svenska företag gärna kniper åt kring yttrandefriheten när det passar dem själva. Och hur gör vi när islamistiska rörelser vinner val, och med folkets stöd börjar formera kvasi-demokrati med sharialagar och annan dumhet som rättesnöre? Vilken demokratisk öppenhet gäller i ett land som Grekland, där förutsättningarna saknas för att bygga ett hållbart samhälle, där omvärlden inte längre ger kredit till folkviljan?
Det är frågor som maler i mitt huvud, samtidigt som jag från hängmattan kan se regnmolnen passera några kilometer bort. Hur länge är himmelen blå? Hur länge till kommer solen att lysa?