Jag är medlem i fackförbundet Kommunal och det har jag varit i hela mitt yrkesverksamma liv. Vår fackförbundstidning KA - Kommunalarbetaren, dimper regelbundet ner i min brevlåda och den är mycket läsvärd. Genom tidningen, får jag en god inblick i vilka frågor som är mest aktuella och hur utvecklingen för Kommunals medlemmar ser ut.
För inte alltför länge sedan fanns en artikel som visade på att antalet personer som tvingas arbeta delade turer, det vill säga arbetspass separerade av flera obetalda timmars ledighet under en dag, stadigt ökar. Artikeln beskrev också hur timvikarier i allt större utsträckning tvingas arbeta delade turer för att få ihop till en inkomst som det går att leva av. För när Kommunals medlemmar kräver sin rätt att få arbeta heltid, då tvingas de samtidigt in i en valsituation som innebär arbete med både fler helger och delade turer.
Då tänker jag, vet ni vad det innebär att jobba fler delade turer? Det innebär att du mentalt är på din arbetsplats från tidigt morgon till mycket sen kväll. När jag arbetade inom äldreomsorgen hemma i Arjeplog innebar en delad tur att man fick en ofrivillig "långlunch" på 4 till 5 timmar. Det fick ju gå an för mig som bodde i närheten, men jag kommer mycket väl ihåg mina arbetskamrater som hade lång körväg till arbetet. Vad gjorde de? Jo, ofta blev de kvar i personalrummet, för var skulle de annars ta vägen under 4 eller 5 timmar?
Vi arbetade de delade turerna under våra arbetshelger, allt för att slippa jobba varannan helg.
Nu läser jag om kvinnor som i större och större omfattning tvingas arbeta delade turer lite hur som helst. Det tyckts alltid vara helt omöjligt att organisera arbetet inom vård- och omsorg så att arbetsvillkoren blir attraktiva. Ännu värre blir det när dag och nattjänstgöring blandas, eller när kraven på ett större antal delade turer kommer, där alternativet istället är mer helgarbete. Allt för att, som det sägs, verksamheten ska kunna bedrivas under dygnets alla timmar, utpressning kallar jag det för!
Visst är det ett märkligt fenomen och ska det verkligen tolereras?
En annan sak som jag förundrats över, är när äldreomsorgen ska anställa sina sommarvikarier. Hur görs det då? Tyvärr inte med tankar om att vara en attraktiv arbetsgivare, som till exempel erbjuder sina sommarvikarier heltidstjänstgöring. Nej då, sommarvikarierna anställs på procenttjänster och får i bästa fall möjlighet att jobba ihop till en heltidslön med extra timmar här och där. Vad är det för en slags planering? Är det att vara en modern och attraktiv arbetsgivare? Krismedvetenheten om generationsskiftet inom yrkeskåren och behovet av nya medarbetare inom äldreomsorgen lyser starkt med sin frånvaro, eller så litar man blint på att den nya generationen, ofta unga kvinnor, ska anpassa sig och nöja sig med deltidstjänster, helgjobb och med delade arbetspass.
Insikten att vård- och omsorgsprogrammet i gymnasieskolan lever en tynande tillvaro tycks ha gått obemärkt förbi.
Jag är varken naiv eller okunnig, jag vet att kommunernas ekonomi är pressad. Men det blir märkligt när det alltid tycks landa på kvinnornas axlar att ta ansvar för det faktumet.
Det är orättvist och det finns definitivt inget modernt eller attraktivt arbetsliv över det.