Dela på jobben och arbetslösheten
JOBBEN. Vissa arbetar halvt ihjäl sig medan andra blir sjuka av att inte arbeta alls. Att istället dela på arbetet eller på arbetslösheten, vilket man vill, låter som en klok lösning. Dessvärre alltid hånad som populism. Praktiserad skulle den lätt slå Moderaternas jobbpolitik.
Dela på arbetslösheten säger ekonomiprofessor Assar Lindbeck. Korta arbetstiden och ge fler chans att försörja sig, säger samhällsforskaren Christer Sanne (på bilden), författare till boken "Keynes barnbarn".
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Bland de inbjudna fanns Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi. Han ville se andra lösningar för att få fart på jobben. Lindbeck kritiserade Moderaternas skattepolitik och han varnade dem för att sänka ersättningen i a-kassa och sjukförsäkring, eftersom det skulle dra undan mattan för folk.
Lindbeck vann inget gehör och Fredrik Reinfeldt och hans räknenissar fick chansen att föra sina teorier i bevis. Uppdraget har skändligen misslyckats. Arbetslösa och sjuka är utsatta för ett nyliberalt experiment med synnerligen allvarliga konsekvenser för den enskilda människan och arbetslösheten, den är rekordhög.
Långtidsarbetslösheten har på ett år fördubblats. Tiotusentals, för att inte säga hundratusentals människor, riskerar att ställas utanför arbetsmarknaden för gott.
Dela på arbetslösheten är ekonomiprofessor Lindbecks råd. Han pekar på modellen som tillämpas i Tyskland och Nederländerna; sänka allas arbetstid med ett par procent för att bereda arbete åt fler. Bortfallet i lönekuvertet kompenseras av staten.
Lindbeck är långt ifrån den förste. Christer Sanne, samhällsforskare och docent vid KTH, har i åratal argumenterat mot ökad produktion och konsumtion och för sänkt arbetstid så att alla får möjlighet att tjäna sitt uppehälle, bidra till samhället och utvecklas i sitt arbete. Genomförs reformen steg för steg ska den klaras utan lönesänkningar.
Omfördelningen arbete-arbetslöshet behöver kanske inte gå särskilt sakta för att undvika lönesänkningar. Finansmannen Robert Weil hävdar att löntagarna fått och får alldeles för liten del av produktionsvinsterna. Snedfördelningen av kapitalet är orsaken till finanskrisen som också den får betalas av löntagare, pensionärer, arbetslösa och sjuka. De som orsakat den går torrskodda.
Samtidigt som arbetslösheten går mot tvåsiffrigt tal, väntar brist på arbetskraft runt hörnet. Det stora uttåget från arbetsmarknaden börjar nästa år. Från och med 2012 och framåt är det fler födda på 40- och 50-talet som lämnar arbetsmarknaden som ålderspensionärer än unga som söker sitt första jobb.
Arbetsförmedlingen siar om stenhård konkurrens om arbetskraften när konjunkturen vänder uppåt. Det blir brist på personal inom i stort sett alla yrkesområden, både inom offentlig och privat sektor. Huggsexa om arbetskraften väntar lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.
I samma tid sker någonting intressant. Scania, Metall och tjänstemannafacken har i dagarna enats om att fyradagarsvecka ska fortsätta gälla första halvåret nästa år. Tolvtusen Scaniaanställda får lediga fredagar med full lön. Däremot blir det ingen bonus och retroaktiv lön och semestertillägg betalas ut senare än normalt. En överenskommelse som sägs ha räddat 10 000 från arbetslöshet.
Tänk om arbetarna och tjänstemännen på Scania upptäcker att det är alldeles underbart med fyradagarsvecka. Att mer fritid också har ett värde. Tänk om denna inställning sprider sig samtidigt som pensioneringarna slår rekord. Då kan arbetsgivarna, både offentliga och privata, tvingas locka även 75-procentare med hög lön för att hålla verksamheten igång.
Arbetsgivarna har all anledning att se om sitt hus och värna den personal de har.