Debatt med bäring på valrörelsen
STARTSKOTTET. Valåret 2006 första partiledardebatt andades förstås valrörelse. Positioneringarna var mer än övertydliga. Högeralliansen ansträngde sig till det yttersta för att visa en enad fasad, vilket gjorde att alla kontroversiella frågor blev obesvarade. Medan Göran Persson obevekligt klädde av den borgerliga politikens orättvisor.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men frågan är om Reinfeldt tog så många poäng. Tillsammans med sina borgerliga kolleger står han tomhänt vad gäller förslag som snabbt skulle kunna pressa ner dagens höga arbetslöshetssiffror. Att ge företagen större fördelar, att sänka arbetsgivaravgifter och försämra villkoren för löntagarna både vad gäller a-kassa och arbetsrätt är knappast något svenska folket vill se.
Med andra ord var partiledardebatten en ordentlig förpostfäktning inför kommande valrörelse. Skiljelinjerna mellan vänster och höger tydliggjordes och bekräftades på ett tydligt sätt. Göran Persson betonade en politik för högre sysselsättning, jobben är på gång, och för fortsatta reformer för att skapa ett tryggare samhälle och rättvisare samhälle.
Något patetiskt var det att höra högeralliansens förlorare, kristdemokraternas Göran Hägglund och den alltid mycket talföra centerledaren Maud Olofsson, i debatten. Tunnare soppa kan inte ens kokas på en spik än de ordrika dimridåer som dessa två partiledare bjöd upp till. Egentligen är det häpnadsväckande att två partiledare kan vara så renons på egna tankar och egna ideer.
Annars var den borgerliga alliansens gemensamma analys av nuläget i svensk politik den sedvanliga; regeringen är gammalmodig medan den egna alliansen står för allt nytt. Att sänka skatter och försämra människors sociala villkor är knappast något nytt. Det är gammal högerpolitik.
Till skillnad mot omdömena om socialdemokratin, och regeringen, framställer de borgerliga partierna sig själva som både initiativrika som regeringsfärdiga. När man lyssnar närmare till budskapet är det dock det gamla vanliga. Det mesta är repetitioner av redan kända argument.
Det är dessutom moderaterna som ensamma i god fart rusar uppåt i opinionsmätningarna. De flesta nya sympatisörer kommer från de övriga borgerliga partierna, där kristdemokraterna förlorat mest, men även centern tappar. Något som är förståeligt med tanke på hur Maud Olofsson styrt sitt parti rakt in i högerfållan. Egentligen vore de enklast för centern att slå ihop påsarna med Reinfeldt. Politiken är den samma. Maud Olofsson står i många frågor till höger om Reinfeldt, så tycke borde finnas.
Fredrik Reinfeldt vill vara den store utmanaren till den socialdemokratiska regeringspolitiken. Något som han också med all tydlighet visade under debatten. Han var den ende i det borgerliga lägret som riktigt kunde utmana Persson, men han verkade tom på nya argument. När upploppet närmar sig brukar moderaterna tappa mark. Reinfeldt är på god väg att följa upp den goda traditionen.
Det var knappast någon tung uppgift för Göran Persson att påvisa vad en samlad borgerlig politik skulle innebära för landets medborgare. Nedskärningar och risk för ekonomiskt moras. En del minns säkert det förra borgerliga regeringsexperimentet som slutade i statsfinansiellt kaos.
FördelEN FÖR regeringen är att svensk ekonomi står stark. Med en fortsatt god konjunktur och med en aktiv insats mot arbetslösheten, som också ger resultat i fler jobb och färre arbetslösa, lär det bli svårt för högeralliansen den 17 september.