Debatt med bäring på valet
Partiledardebatt. Ja, så stod de där igen alla partiledarna. Denna gång för en sista duell inför höstens val. Något som också kom att prägla debatten. Ibland hettade den till, men lika ofta var det en debatt med glimten i ögat, som när Göran Persson i ett meningsutbyte med kristdemokraternas Göran Hägglund, där bilkörning gjordes till en bild av svensk politik. Det farligaste i trafiken är när man blinkar åt vänster men kör åt höger var Perssons slutreplik. Snyggt.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vid samma SCB-mätning inför förra valet såg det ut som om folkpartiet skulle hamna under fyraprocentsspärren. På valdagen nådde man drygt 13 procent av väljarna. Inget kan tas för givet. En partiledardebatt behöver inte betyda något för hur väljarna ska lägga sina röster om tre månader.
Partiledardebatten kom att domineras av de två huvudutmanarna: Göran Persson och Fredrik Reinfeldt, där Reinfeldt denna gång satsade på att kritisera regeringens trovärdighet och arbetsmarknadspolitik. I det förra om hur en socialdemokratisk regering ska se ut efter valet. I det senare med kritik mot arbetsmarknadspolitiken i stort, där traditionell socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik står mot moderaternas sänkta arbetsgivaravgifter och försämrade arbetsrätt.
Frågan är om Reinfeldt tog så många poäng. Tillsammans med sina borgerliga kolleger står han tomhänt vad gäller förslag som på något dramatiskt sätt skulle kunna pressa ner arbetslösheten. Att ge företagen större fördelar, att sänka arbetsgivaravgifter och försämra villkoren för löntagarna både vad gäller a-kassa och arbetsrätt är knappast något svenska folket vill se.
Med andra ord var partiledardebatten ett avstamp inför kommande valrörelse. Skiljelinjerna mellan vänster och höger tydliggjordes. Göran Persson betonade en politik för högre sysselsättning, jobben är på gång, och för fortsatta reformer för ett tryggare och rättvisare samhälle.
I stort var den borgerliga alliansens gemensamma analys av nuläget i svensk politik den sedvanliga; regeringen är gammalmodig medan den egna alliansen står för allt nytt. Att sänka skatter och försämra människors sociala villkor är knappast något nytt. Det är gammal högerpolitik.
Det är dessutom moderaterna som ensamma rusat uppåt i opinionsmätningarna. De nya sympatisörerna kommer från de övriga borgerliga partierna, där folkpartiet och centern tappar. Något som är förståeligt med tanke på hur Maud Olofsson styrt sitt parti rakt in i högerfållan. Numer står Olofsson i många frågor till höger om Reinfeldt, men hittills utan resultat i väljar-opinionen. Centern stampar vidare kring sina sex procent. Besvärligare är det för Leijonborg som förlorat mer. Han viftar och viftar, men få vill lyssna.
I debatten var Fredrik Reinfeldt den ende i det borgerliga lägret som på allvar kunde utmana Persson, men han verkade tom på nya argument. När upploppet närmar sig brukar moderaterna tappa tempo. Reinfeldt är på god väg.
Det var knappast svårt för Göran Persson att påvisa vad en samlad borgerlig politik skulle innebära för landets medborgare. Nedskärningar i socialförsäkringssystemen och risk för ekonomiskt moras. De flesta av oss minns det förra borgerliga regeringsexperimentet som slutade i statsfinansiellt kaos.