De rödgröna knappar in

OPINIONSLÄGET I går presenterade Synovate sin senaste opinionsundersökning. I den är skillnaden mellan blocken endas 1,2 procentenheter. Det rödgröna blocket har gått framåt och gapet mellan blocken har minskat med 3,4 procentenheter. Det borde ge Mona Sahlin, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Lars Ohly råg i ryggen under valspurten.

De rödgröna partiledarna är förhoppningsvis på väg mot valseger. I Synovates senaste mätning har de klar medvind, även om alliansen fortfarande leder.

De rödgröna partiledarna är förhoppningsvis på väg mot valseger. I Synovates senaste mätning har de klar medvind, även om alliansen fortfarande leder.

Foto: Yvonne Åsell / SvD / SCANPIX

Piteå2010-08-21 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Med 29 dagar kvar till valet är opinionsläget förskräckande ovisst. Skillnaderna mellan blocken är ytterst liten. I dagsläget skiljer det mindre än 85 000 röster mellan blocken om man räknar på alla röstberättigade. I verkligheten är skillnaden mindre. Hade dagens opinionssiffror gällt på valdagen 2006 hade borgerliga blocket vunnit med 66 615 röster. Skillnaden i dag är mindre än vad den var på valdagen för fyra år sedan. Allt är fortfarande möjligt.
Det är därför årets valspurt blir hetare och mer avgörande än vanligt. Dessutom är de osäkra väljarna fler än någonsin. Ovanpå detta kommer att allt fler bestämmer sig nära eller på själva valdagen. Det är därför härligt att opinionsvinden nu verkar ha vänt.

Samtidigt visar allianspartierna upp en alltmer splittrad bild. De enskilda utspelen kommer allt oftare. Detta visar framförallt att de mindre allianspartierna ser allt allvarligare på sina dåliga opinionssiffror och agerar utifrån en allt mer växande desperation. Detta är i sig inget konstigt. De har fått betala ett mycket högt pris för samarbetet inom alliansen och storebror Moderaterna har inte gjort det lättare för dem att nå ut. Den moderata dominansen är i det närmaste total. Jan Björklund lyckas ta sig igenom det moderata bruset och profilera skolfrågorna. Det är nog förklaringen till att Folkpartiet är det av de små allianspartierna som klarat sig bäst. Maud Olofsson lyckas också få en plats i strålkastarskenet. Frågan är bara om detta är till gagn för det parti som balanserar farligast på kanten till riksdagen.

Kan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bara beskriva skillnaderna mellan den rödgröna politiken för hela Sverige och alliansens politik enbart för människorna på livets solsida så finns det goda möjligheter att få människor att ta ställning för en förändring. Utgångspunkten måste därför i alla lägen vara att i första hand beskriva det egna alternativet konkret och lättbegripligt och sedan ställa det i kontrast mot vad som hänt i Sverige under de senaste fyra åren. Det räcker inte med att bara racka ner på Moderaterna och den övriga alliansen. Kommer man inte med egna förslag på åtgärder i en annan riktning kommer väljarna att uppleva oss som enbart gnälliga och bakåtsträvande. Det vore politiskt självmål.

Det handlar alltså om att visa att vi vill anställa fler inom välfärden. Fler undersköterskor, sjuksköterskor och läkare så att tillgängligheten i vården ökar och omvårdnaden blir bättre. Fler lärare i skolorna så att kvaliteten kan höjas och stödet till elever som har det svårt kan öka. Fler poliser som kan göra våra gator och torg tryggare så att även de äldre vågar sig ut. Allt detta vill vi göra, och då kan vi inte sänka skatten som dagens högerregering har gjort och vill fortsätta göra. Under de senaste fyra åren har 24 000 jobb inom vård. Skola och omsorg försvunnit. 100 miljarder till i skattesänkningar under de kommande fyra åren innebär att vart tionde anställd inom välfärdssektorn kan mista jobbet. Det är den här typen av kontraster som får människor att välja sida för en rödgrön politik för hela Sverige. Varje röst kommer att vara avgörande. Det handlar om att vinna över mindre än tre tusen personer per dag för att ge Sverige en ny färdväg. Det måste bara gå.
Läs mer om