De otrygga jobben
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att detta blivit ett allt större problem visar inte minst anmälningarna till JämO. Här växer antalet anmälningar på grund av diskriminering vid föräldraskap. Grundläggande för de allra flesta av oss är trygghet i anställningen och möjligheter att påverka vår egen arbetssituation. Även bland de alltför många som i dag har projektanställningar, och andra tillfälliga anställningar, är drömmen om ett fast jobb med den grundtrygghet som detta innebär den viktigaste framtidsfrågan. Det är bara att gå ut och fråga.
Därför är det oroande hur lättvindigt många företag tar på människors strävan efter raka regler och trygghet i jobben. Det verkar som om anarkin på detta område ökat de senaste decenniet.
I dag vet vi att det är mer regel än undantag att unga kvinnor inför en anställning tillfrågas om de är gravida eller planerar att skaffa barn. Om någon skulle svara jakande på en sådan fråga har de också i princip tackat nej till jobbet.
Vi vet också att både kvinnor och män som tar ut sin rättmätiga föräldraledighet kommer efter i löneutveckling. Deras möjligheter till att avancera på jobbet begränsas. Nu är dessa förhållanden inte generella, men de har blivit allt vanligare.
Än värre är att vissa arbetsgivare satt i system att med hänvisning till arbetsbrist säga upp anställda som tar ut sin föräldraledighet. På så sätt kommer företaget undan att betala ut lön under uppsägningstiden. Ersättningen står istället föräldraförsäkringen för. Det är självfallet helt fel att arbetsgivare i godtycke kan behandla kvinnor hur som helst. I botten ligger förstås fördomar, och en traditionell syn på att männen i ett förhållande alltid är den part som tjänar mest och att de därför ska värderas högre på arbetsmarknaden. Något som naturligtvis är nonsens.
LO är med rätta djupt bekymrat över att antalet tillfälligt anställda ökat så kraftigt som de gjort under det senaste decenniet. Antalet behovsanställda har tredubblats sedan 1990-talet och närmar sig snabbt 600 000. Omkring 120 000 av dessa är springvikarier. Den av arbetsgivare så omhuldade flexibiliteten skapar otrygghet för det ökande antalet arbetstagare med osäkra anställningsformer och är samtidigt ett sätt att hålla nere lönerna. Inte bara för dem som arbetar tillfälligt utan för många riktiga jobb.
Av springvikarierna är 70 000 kvinnor. Många av dem är ensamstående med försörjningsplikt. Det är inte bara så att dessa har osäkra anställningsförhållanden utan de återfinns också i låglönejobb. De arbetar inom vård och omsorg eller inom handeln och hotell- och restaurang. Utrymmet för godtycke ökar.
Alliansregeringen tycks inte vilja göra mycket för att förändra den bilden. Snarare tvärtom genom att skapa de nya hushållsnära tjänsterna, där kvinnor åter kommer att hamna i deltider eller som inringda vikarier.