De fattiga och de rika
Den ekonomiska debatten i riksdagen kom att handla om regeringens försiktiga tassande att göra något åt den ekonomiska krisen. Alliansregeringen vill avvakta. I samband med att vårbudgeten läggs på riksdagens bord den 15 april vet vi förhoppningsvis mer om regeringens verktyg för att lindra effekterna av den allt djupare krisen. Detta medan landets elit ger sig själva bonusar i miljonklassen.
Finansminister Anders Borg tycks bortse ifrån att allt fler i lågkonjunkturen får allt svårare att klara sin ekonomi. Jobblinjen är redan körd. De som redan har det svårt har fått det ännu svårare.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Anmärkningsvärd är därför den passivitet vi sett under den snabba konjunkturnedgången.
Detta allt medan allt fler människor får det allt svårare att få ekonomin att gå ihop. Skillnaden mellan rika och fattiga har ökat. Bara löneskillnaden mellan män och kvinnor har ökat med tusen kronor de senaste två åren.
I dag är det tufft att stå till
arbetsmarknadens förfogande när man inte har råd till barnomsorg eller har en så låg a-kassa att denna enbart räcker till livets nödtorft. Många ensamföräldrar har dessutom blivit beroende av
socialbidrag.
I ett rikt samhälle som vårt måste alla ha rätt till en grundtrygghet och inte alltid behöva uppleva sig som försummade och bortglömda. Det som redan har sitt på det torra får det bättre. Andra får ta en dag i sänder.
Antalet barn som växer upp i fattigdom ökar. Det är barnen till de underbetalade inom vård och omsorg, till de arbetslösa och sjukskrivna som drabbas. Många av dem som får gå från sina arbeten efter massvarslen har också familjer och barn. Familjer som kommer att drabbas hårt under regeringens orättvisa passivitet.
För högeralliansen gäller istället tuffare tag för dem som tvingas leva på bidrag. Ett samhälle med ökande orättvisor gör att allt fler hamnar på efterkälken. Några bra lösningar på hur människors försörjning och trygghet ska lösas när de befinner sig i kris saknas hos alliansregeringen. Något som den rödgröna oppositionen nogsamt noterade, men svaren från Anders Borg uteblev.
Regeringen satsar på att hålla de två tredjedelar av befolkningen som tjänar bra och har säkra jobb på gott humör, men struntar i de samhälliga konsekvenserna att den övriga tredjedelen får en allt mer osäker tillvaro. Bristen på empati och åtgärder gör att utanförskapet kommer att växa och det dramatiskt.
Människors grundtrygghet finns inte på högeralliansens dagordning.
Inkomstbortfallsprincipen har helt förkastats. Envetet talar man om en arbetslinje som sedan länge krackelerat. 2009 blir ett år med kraftig ökning av arbetslösheten. Det är framför allt de unga som får betala ett högt pris, men också de många som varslats inom tillverkningsindustrin.
I den djupa konjunkturnedgång som vi upplever är kampen mot arbetslösheten av avgörande betydelse för människors framtid. Utan jobb ökar samhällsklyftorna, inte minst beroende på den borgerliga regeringens försämringar av a-kassan som gjort att drygt 500 000 lämnat denna. Många unga har inte ens anslutet sig. Totalt är det 1,2 miljoner människor som står utanför a-kassan. Hur ska deras vardagstillvaro lösas med en snabbt ökande arbetslöshet? Regeringen tiger.
Sanningen är att regeringens cyniska och tafatta attityd mot dem som nu har svårt att klara sig befäster ett redan utbrett politikerförakt.