Finns det ett liv efter ”Borgen”? Kanske är det en och annan tevetittare som oroligt undrar det nu då den populära danska serien obönhörligt snart tar farväl.
”Borgen” har haft många vinnande drag. Kombinationen politik och privatliv är välavvägd, just den blandning av charm och allvar som vi gärna förknippar med vårt södra grannland. Säkert har serien också fått någon att fundera över skillnader och likheter mellan dansk och svensk politik. Skillnader finns det onekligen, trots många likheter.
En viktig skillnad är att man har en lägre spärrgräns – två procent – till folketinget än vår gör det lättare för karismatiska politiker att starta nya partier i Danmark. ”Borgens” Birgitte Nyborg har också flera framgångsrika föregångare i den genren.
En hette Aksel Larsen. När han i slutet av 1950-talet blev utkastad ur det Moskvatrogna kommunistparti han dessförinnan lett stod han alls inte rådlös utan startade Socialistisk Folkeparti i stället. Ett parti som vann stor framgång redan i efterföljande folketingsval 1960 och förblivit en etablerad kraft på vänsterkanten sen dess.
Högersocialdemokraten Erhard Jacobsen, en annan färgstark politiker, gjorde likadant 1973, efter att första ha förorsakat regeringskris genom att missa en viktig omröstning i folketinget. (Han skyllde på bensinstopp…) Det nya partiet blev ett mittenparti, Centrum-Demokraterne, som också snabbt kom in i folketinget och lyckades bli kvar där i över tjugo år. Att kalla det partiet familjeföretag är kanske orättvist, men när Jacobsen med ålderns rätt så småningom avgick som ordförande ersattes han av dottern, Mimi Jacobsen.
Att tre danska statsministrar på raken råkade heta Rasmussen må vara en slump – de var inte släkt med varandra – men just de många familjebanden är annars något som också skiljer dansk politik från svensk. Auken, Kampmann och Koch är namn som återkommit i flera generationer, men de överträffas med råge av klanen Haekkerup. Även om den inte varit lika glamouromsusad eller lika rik har den faktiskt ibland jämförts med Kennedyfamiljen.
Åtminstone sen 1960-talet har det knappast hänt att det i en s-ledd regering inte ingått åtminstone någon minister som hetat Haekkerup. I den nuvarande är det rentav två och i senaste folketingsvalet lyckades fyra Haekkerupar ta sig in, alla släkt med varandra. Egendomligt nog har ingen Haekkerup hittills dykt upp i ”Borgen”, men, vem vet, det hinner kanske hända än…
Mest känd är Per Haekkerup som hann inneha en lång rad ministerposter under 1960- och 1970-talet. En durkdriven maktspelare som lämnat ett antal klassiska oneliners efter sig. ”Flaggan följer fläsket”, är ett sånt uttalande. Och även om det var cyniskt sagt så var det ju onekligen ord som Danmarks Europapolitik ofta kunnat sammanfattas i. Statsminister eller partiordförande blev han aldrig; inte minst hans spritvanor låg honom i fatet.
En mer tolerant syn på alkohol hör visserligen också till det som skiljer danskt från svenskt. Men det kan bli för mycket, även i ett land där restaurangen i folketinget länge i folkmun hetat ”snapsetinget”…