Dahlgren gjorde en terrier i KU
KU-FÖRHÖR. Statssekreterare Lars Danielssons insatser annandagjul 2004 blev tyvärr inte tydligare efter torsdagens KU-förhör. Däremot klargjordes att ansvaret för kristhanteringen i samband med tsunamikatastrofen låg på UD och att det var på UD det från början gick snett. Men de mörka molnen över Laila Freivalds lättade något.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den andra var att Hans Dahlgren redan den 12 januari, via en god vän på Telia, fick ut listor som visade vilka han varit i kontakt med under annandagen. Det hade alltså ingenting med kontroversen med Danielsson att skaffa.
Kring de omtalade telefonsamtalen som Lars Danielsson sagt sig ha haft först med Hans Dahlgren och därefter mer allmänt med UD skapades ingen klarhet. Snarare förstärktes luddigheten. Kontakterna med UD hade tydligen filtrerats genom regeringskansliets förvaltningschef Gunnar Holmgren. Något är det som inte riktigt stämmer kring Lars Danielsson och hans insatser denna första dag. Han borde bättre minnas de där första stegen. Vad som hände och vad han gjorde. Så brukar människor fungera när det exceptionella inträffar. Sedan, när allt börjar rulla på, försvinner detaljminnet.
Kabinettssekreterare Hans Dahlgren tillhör dem som får den beskaste kritiken i Katastrofkommissionens rapport, men den som förväntat sig en Dahlgren krälande i stoftet torde ha blivit överraskad. Han erkände sina tillkortakommanden, önskade innerligt att han gjort mera under det inledande dygnet, men han gjorde ingen pudel, han gjorde en terrier. Tuff och tydlig i sina svar. Dahlgren satsade hårt på att återupprätta sitt anseende och lyckades också i viss mån.
Hans Dahlgren stöttade Laila Freivalds. Hon hade inte fått annan information än att UD hade läget under kontroll och då var det också svårt att lasta henne för något. Inte heller Hans Dahlgren fick rapporten från försvarsdepartementet om den sju meter höga flodvågen. Han står av allt att döma inte på deras sändlista. Jan Nordlander, högsta chef på konsulära enheten, framstår allt mer som den felande länken. Han måste väl ändå kallas in till KU?
Ingen kan klaga på att inte regeringens insatser och brist på insatser nagelfars på det mest ingående sätt. Först genom Katastrofkommissionen och nu i de timslånga KU-förhören som tar veckor i anspråk. Men vilka djupdykningar som än görs, kvarstår dock det faktum att inte en enda svensk hade kunnat räddas undan flodvågen om så alla Sveriges resurser satts in med omedelbar verkan. Så enorma dimensioner hade denna naturkatastrof som dessutom inträffade på andra sidan jordklotet. Det får inte glömmas bort i jakten på syndabockar.