Dags K-märka Åsa-Nisse?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu visar det sig att Språkrådet (eller heter det kanske Sprakradet?) varit inblandat och då får man väl ge sig. Dock tänker jag med en åsnas envishet framhärda i att versaler inom parentes är en styggelse.
Somliga nyheter värjer man sig instinktivt emot, vill inte tro de är sanna. Som att det ska spelas in nya Åsa-Nissefilmer, med Kjell Bergqvist i titelrollen. Jag säger likt Ingvar Oldsberg: Vart är vi på väg? Blotta tanken på någon annan än Gustaf Lövås som den på bröllopskonfekten ständigt snuvade handlarn Sjökvist - nej, låt oss slippa det!
Varumärket Åsa-Nisse bör K-märkas på det att nya generationer ostörda kan få uppleva dessa filmer som de var: Raspiga kopior, töntigt gestaltade och ingen annan än John Elfström som "Nesse". Man frestas tro att det handlar om ett klåfingrigt försök att slå kalkonrekord i usel film. Men då måste det finnas hederligare sätt än att ge sig på något som väl nästan - Harry Schein må rotera i sin grav - hör till det svenska kulturarvet.
Det borde räcka att åsanissemarxismen fått ge vika för stureplanscentern och därmed som politisk mittenriktning redan är ett minne blott. Kanske borde Linje 3 också ha fridlysts? Avhoppen från den har utvecklats till strömhopp, Dagens Nyheter, treans främsta kampanjtillgång då det begav sig , har bytt sida för länge sen och några trubadurer sjungandes protestvisor mot kärnkraften har heller inte hörts av på åratal. Jublar gör bara kärnkraftslobbyn.
Åren kring 1980 var det annat ljud i skällorna. Då var kärnkraftsmotståndet en moderiktning på teaterscener och kultursidor. Då talade alla utom möjligen moderaterna om kärnkraften som en parentes; en parentes som dessutom borde bli så kort som möjligt. Få som på den tiden upplevde CUF-arnas extatiska talkörer eller Thorbjörn Fälldin predika inför andäktiga partistämmor drömde om att det skulle bli centerns kärnkraftsmotstånd som skulle bli en parentes i stället.
Men nya årsklasser väljare har tillkommit sen dess. Väljare som varken minns Harrisburg eller skrattat åt Tage Danielssons sannolikhetsmonolog. Och med tanke på den evighetsföljetong kärnkraftsfrågan varit i vår inrikespolitik finns det säkert också tillräckligt många som hellre vill ha slut på tjafset än att svekvalsen ska vevas ännu ett varv.
Om det är denna sluga beräkning som ligger bakom Maud Olofssons lappkast är det inte alls otroligt att hon räknat rätt. Väljarnas glömska och ombytlighet är principlösa politikers bästa tillgång. Men nog skorrar det illa då hon hulkar om att det är för sina barns och barnbarns skull hon nu kan tänka sig kärnkraft. För hennes företrädare var det ju nyss för deras skull den skulle avvecklas.
Att Fälldin avböjde att kommentera är det nog få som förebrår honom. Men ibland kan förstås ingen kommentar också vara en kommentar.