Pär Nuder räknar med en tillväxt på goda 3,6 procent under 2006. Den bedömningen är han inte ensam. Flera oberoende konjunkturbedömare räknar med en tillväxt i svensk ekonomi med mellan 3,2 till 3,6 procent. Lägg därtill att regeringen räknade med ett budgetunderskott på 38 miljarder kronor för 2005. Istället blev det ett överskott på 13 miljarder. Den statliga resultaträkningen, som dels består av statsbudgeten, dels av affärsverken, visade ett överskott på 20 miljarder kronor för 2005. Det finns utrymme för reformer och nya satsningar.
Sedan är det klart att de två samarbetspartierna vill ha mer än ett ord med i laget. Redan vet vi att vänsterpartiet bland annat vill lägga pengar på plusjobb och bostäder för ungdomar. Medan miljöpartiet hellre vill hålla igen på utgifterna. Här vill man hellre se att allt ekonomiskt utrymme inte används redan före valet i höst utan att man tänker mer långsiktigt. Så det kan som vanligt bli en tuff uppgift för Pär Nuder att sy ihop en vårbudget som samtliga tre partier kan vara överens om.
De kommande förhandlingsveckorna kommer säkert att i vanlig ordning bjuda på en hel del vapenskrammel.
Inte minst på grund av vi befinner oss i ett valår, då alla partier vill synas och höras. Samtidigt vet vi att det finns en vilja hos båda stödpartierna att samarbetet med regeringen ska fördjupas med hopp om en regeringskoalition efter valet i höst.
För miljöpartiet är en fortsatt samverkan bättre än att stå politiskt isolerat och helt utan inflytande. För vänsterpartiet finns knappast heller något annat val. Sedan finns det opinioner inom båda partierna som endera vill förstärka samarbetet eller som starkt ifrågasätter samarbetets nuvarande arbetsformer.
För vänsterpartiet har det varit en omställning att befinna sig i en situation där man måste visa återhållsamhet. Både med populistiska löften och allehanda utspel. Siktar man mot framtida regeringsplatser gäller det att gilla läget.
Miljöpartiet har hela tiden varit noga med att överenskommelsen om den gröna skatteväxlingen ska hållas, och att viss försiktighet med nya reformer ska råda, men man är också det parti som sakpolitiskt vunnit mest på samarbetet med socialdemokraterna.
När socialdemokraterna och de två samverkanspartierna inledde samarbetet strax efter valet 1998 var de många olyckskorpar som kraxade. Inte minst på den borgerliga kanten. Få trodde att samarbetet skulle hålla valperioden ut. Med facit i hand vet vi nu att samarbetet fungerat och fördjupats.
Sedan må man tycka vad man vill om förhandlingsspelets olika turer.
Självfallet hade det varit bra mycket bättre med en klarare socialistisk majoritet i riksdagen. Det är stor risk för ryckighet, och att långsiktigheten i politiken försvinner, när allt budgetarbete bygger på kompromissande i förhandlingar mellan tre partier. Hittills har detta ändå klarats hyggligt.