I budgetförhandlingarna i våras mellan regeringen och Vänsterpartiet var man överens om att a-kassan skulle höjas. Idag, måndag den 7 september, träder höjningen i kraft. Taket i a-kassan höjs från gårdagens 18 700 kronor i månaden till 25 025 kronor i månaden.
I praktiken innebär det att den högsta dagersättningen blir 910 kronor mot gårdagens 680 kronor. Den höjda ersättningen gäller tyvärr bara de första 100 dagarna, men innebär ett lyft för många hushåll.
Det är första gången sedan 2002 som taket i a-kassan höjs. Egentligen var det den dåvarande socialdemokratiska regeringen som krattade manegen för regeringen Reinfeldts njugga inställning till alla arbetslösa.
Redan då hade LO tillsammans en samlad fackföreningsrörelse synpunkter på att ersättningen för arbetslösa förvandlats till ett dragspel i budgetövervägningar.
Alla vet vi att den höga arbetslösheten sedan dess bitit sig fast. Många av oss har säkert anhöriga som just nu är arbetslösa och som med alla medel försöker hitta ett nytt jobb.
En av flera orsaker till att det blev så var att den borgerliga alliansens jobbpolitik byggde på föreställningen att de blir fler jobb om de som är arbetslösa kläms åt. Att gå in och förbättra a-kasseersättningen vore att erkänna att deras egen jobbpolitik misslyckats.
Tvärtemot Reinfeldts i inställning, visade LO-ekonomerna då i en rapport att en hög ersättningsnivå i kassan ger högre tillväxt och färre arbetslöshetsperioder. Lägre a-kasseersättning ger däremot kortvariga jobb med lägre lön.
Den nivå på 65 procents ersättning av tidigare lön gav ingen samhällsekonomisk vinst. Den kränkte bara den drabbade.
Forskningen har visat, enligt en rad rapporten, att sänkta a-kasseersättningen är ett trubbigt vapen mot arbetslöshet. Den som har pengar och blir arbetslös drivs inte ut i arbete snabbare bara för att a-kassan sänks, och för den som inga pengar har kan en sänkt ersättning i stället göra det svårare att söka jobb eftersom sämre ekonomi minskar handlingsutrymmet.
LO ville därför att både taket och nivån skulle höjas, så att minst 80 procent av alla anställda fick 80 procent i ersättning.
Sanningen är att högeralliansens aldrig gjorde en konsekvensanalys. Istället skulle tumskruvarna dras åt mot de arbetslösa. Resurser skulle överföras från de svaga i samhället till de redan välbeställda.
Då handlade om att arbetslösa genast skulle tvingas att byta yrke eller flytta från sin hemort för att skaffa ett nytt jobb. Om inte så riskerade den redan ihåliga a-kasseersättningen att dras in.
Idag är omställningstakten på arbetsmarknaden så hög att alla någon gång livet kan förlora sitt jobb. Då måste a-kassan under en övergångsperiod erbjuda en fullvärdig inkomsttrygghet.
Jämställdhetsaspekten får inte glömmas bort. De som drabbats hårdast av de försämringar som skedde var kvinnor. Deltidsanställda och ensamstående kvinnor har fått ta hela smällen.
Samtidigt rev den borgerliga regeringen upp Socialdemokraternas förslag om att alla ska ha rätt till heltid och att deltid enbart skulle vara en möjlighet. Problemet idag är inte att kvinnorna inte vill jobba heltid.
Problemet är att arbetsgivarna i de kvinnodominerade yrkena har så oerhört svårt att erbjuda heltider. Här har regeringen med den förre fackföreningsmannen Stefan Löfven en hemläxa att göra.
För regeringen borde nästa mål vara att alla får ut 80 procent av sin tidigare inkomst i ersättning. Det är viktigt för grundtryggheten att det finns en fullgod och robust arbetslöshetsförsäkring.