Dags att ta en time out !
Motvind. Det socialdemokratiska partiet befinner sig åter i mediemotvind. Affärerna tycks aldrig få ett slut. Nu är tre åtal på väg. Göran Persson för att han inte följt arbetsmiljölagen i samband med sitt sörmländska fastighetsbygge. Kommunstyrelseordföranden Ilmar Reepalu i Malmö som misstänkt för mutbrott och SSU-ordföranden Anna Sjödin, som åtalas för fyra brott i samband med kaoset på innekrogen Crazy Horse vid Stureplan i Stockholm i vintras.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Svårare är då läget för Anna Sjödin. Hon åtalas på fyra punkter: våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, egenmäktigt förfarande och förolämpning. Åklagaren menar att hans bevisning är stark. Något som tingsrätten nu får ta ställning till. För SSU som organisation och dess ordförande är det hela hur som helst ytterst pinsamt. Och inte bara sorgligt, som Göran Persson uttryckt det i en kommentar.
Det bästa vore förstås att Anna Sjödin tog en time out i avvaktan på tingsrättens dom. I grunden handlar nämligen detta om politisk moral och trovärdighet. Om hon skulle fällas är hennes förutsättningar att kvarstå som SSU-ordförande obefintliga. Redan är hennes ställning undergrävd.
Sedan må ledande socialdemokrater uttrycka hur mycket förtroende de vill för henne som person. Hon är säkert en bra tjej, men omdömet har klickat och det på ett märkligt oansvarigt sätt. Är man SSU-ordförande är snedsteg av den här kalibern omöjliga.
Det finns självfallet all anledning för partiet att se med största allvar på det som sker och skett. Förtroendet för partiet är redan i gungning. Om allmänheten börjar uppleva socialdemokraterna som ett fiffel- och mygelparti, som mer ser till makten som institution än som ett medel för en politik för rättvisa och jämställdhet, riskerar även förtroendeklyftan till partiets traditionella sympatisörer att växa. I allt detta försvinner dessutom politiken, medan den borgerliga alliansen kan sitta på läktaren och åse spektaklet.
Det är tyvärr ingen upplyftande bild av SSU som har avslöjats de senaste året. Det verkar som om en mygelkultur satt sig ordentligt i organisationen, där olika grupperingar inom förbundet bekämpat varandra med allehanda skumma medel. Med Anna Sjödin fanns förhoppningen om att detta skulle få ett slut. Fortfarande finns dock en höger- och vänsterfalang inom förbundet. Och som grädde på moset detta med Crazy Horse.
I stället för alla interna bråk ska SSU vara en radikal vänsterkraft och driva partiet framför sig. I dag är man mer en guppande jolle på rep efter moderpartiet. När ledande SSU:are på den så kallade högerkanten väjer för ord som "arbetarklass" och "socialism" är det något som fattas.
Dagens ungdomar är inte mindre engagerade av politik och samhällsfrågor än tidigare generationer. Tvärtom. Det visar alla undersökningar. Problemet är att få dem partipolitiskt aktiva. SSU har en uppgift att kanalisera detta intresse, och då genom att formulera och driva de problem och frågeställningar som berör dagens unga. Men i allt internt kaos drunknar politiken.
SSU har sig självt att skylla för att utvecklingen gått snett. De har inte jobbat nog tufft för de frågor som berör dagens ungdomar. Från arbetslöshet till bostäder. Istället tycks ledningen vara befolkad av yngre personer med i första hand karriär i blick.