När du går till din läkare och exempelvis förskrivs ett läkemedel, så har ditt möte och ditt eventuella, senare besök på apoteket föregåtts av en process som kanske inte är uppenbar just då.
Din läkare har genomgått en lång utbildning och praktisk tjänstgöring för att få sin specialistkompetens. Hen har försetts med den bästa kunskap om kroppens och naturens beskaffenhet vi har att tillgå i dag. Hen lyder under ett strikt ansvarssystem och kan vid förseelserbli föremål för stränga sanktioner. Vid felaktigheter har du som patient rätt till ersättning och upprättelse enligt lag. Grunden för sjukvården är idealet om varje människas rätt till ett gott och friskt liv. Detta kan sägas vara en av det civiliserade samhällets hörnstenar: ett för sjukvården bärande tankegods som formaliserades av den grekiske läkaren Hippokrates, redan några hundra år före kristus. Hippokrates föreskrev att läkekonsten ska utövas med noggrannhet och omsorg. Att den medicinskt utbildade ska göra allt för att hjälpa och betrakta varje patient som sitt syskon. Att den medicinskt lärde alltid ska söka avvärja skada och efter bästa förmåga bota, lindra och trösta.
Det läkemedel du ordineras har föregåtts av långtgående vetenskapliga tester. Nyttan vägs mot den potentiella skadan, biverkningarna. Dessa dokumenteras noggrant. Riskgrupper och kontraindikationer kartläggs.
Inom läkemedelsindustrin finns, liksom inom all annan kommersiell verksamhet, anledning till kritisk granskning. Boken Pillret av journalisten Ingrid Carlberg är ett gott exempel på en nyanserad och viktig granskning. Det går exempelvis att diskutera den långtgående förskrivningen av så kallade SSRI-preparat (ursprungligen en svensk upptäckt). Men de räddar ovedersägligen liv och ger kliniskt deprimerade patienter en avsevärt mer dräglig tillvaro än tidigare. Att läkemedel i vissa fall kan orsaka skador råder inga tvivel om. Det faktum att värktabletter som kan ge upphov till leverskador finns tillgängliga för slentrianmässigt inköp på livsmedelsbutiker går att starkt ifrågasätta.
Men när vi verkligen blir sjuka så räddar den medicinska vetenskapen liv. Ibland har vi dock inte ännu uppnått den kunskap som krävs för att rädda alla.
Motsatsen till allt detta är vad som brukar benämnas alternativmedicin eller komplementär medicin.
Det är i grunden vilseledande begrepp. Medicin bygger på vetenskap. Alternativmedicinen gör det inte. Men när den medicinska vetenskapen inte motsvarar förväntningarna griper människor efter
halmstrån. Det spelar ingen roll hur upplyst eller bildad man är. Kvacksalvarna är ofta skickliga på att med försåtliga utfästelser sälja sina i bästa fall verkningslösa preparat, men tyvärr i många fall
skadliga beredningar.
Härvidlag finns inga kontroller, inget FASS där biverkningar kan identifieras. Här finns inga tester, ingen avvägning mellan nytta och skada. Och väldigt ofta bygger metoderna på en rent fiktiv
föreställning om kroppens beskaffenhet. Det är ett ogenerat lurendrejeri. En omoralisk marknad som omsätter stora belopp genom falska förespeglingar, genom att profitera på sjuka människors
desperation.
Regleringen av denna marknad är dessvärre tafatt. Många olika regelverk aktualiseras och gränserna är diffusa. Sanktionerna ofta tandlösa. Lagstiftaren måste situationen på allvar. Om du har tur kan kvacksalveriet orsaka ett hål i din plånbok. Men när cancersjuka förleds att använda verkningslösa eller skadliga preparat och metoder, istället för bevisat verksam behandling, så föreligger reell livsfara.