Dags att sluta leden
MISSGREPP. När Wanja Lundby-Wedin valdes som ordförande för LO blev det ett lyft för en något stelnad mansdominerad organisation. Hon har sedan dess gjort ett bra jobb, ett jobb som uppskattats, men så kom den famösa AMF-skandalen. Ett tydligt missgrepp av en person som tagit åt sig alltför många arbetsuppgifter för att kunna klara dem alla.
Foto: Rolf Höjer / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Med tanke på Wanja Lundby-Wedins sätt att styra LO under de snart tio år som hon varit ordförande talar ändå det mesta för att hon kan reda ut oredan, men skadat har det gjort. Både LO och det socialdemokratiska partiet. Uppförsbacken kan bli tung.
Under sina år som LO-ledare har Wanja Lundby-Wedin profilerat LO som en allt viktigare faktor i svenskt samhällsliv. Andelen kvinnor i LO har sedan länge legat kring 50 procent. Däremot har det varit sämre ställt med kvinnor i ledande LO-roller. Med Wanja Lundby-Wedin som ordförande har LO därför fått en feministisk profil.
Det är inget märkvärdigt utan helt i sin ordning att en kvinna besitter "det bästa jobb en arbetargrabb kan få", som det tidigare hetat. Nu får vi skriva arbetartjej. Dessutom en tjej från Kommunal och som jobbat som undersköterska.
Nu är det lätt att i en ledande roll bli fartblind. Wanja har greppat över för mycket. 24 styrelseuppdrag är minst 20 för mycket. I takt med alla uppdrag försvinner känslan för att möta medlemmarna på sina arbetsplatser, de som i dag varslas, hotas av varsel eller som redan blivit arbetslösa. LO måste ta krafttag för att stödja och på alla sätt jobba för de allt fler som ställs vid sidan av arbetsmarknaden.
Här har Wanja Lundby-Wedin sin uppgift.
Wanja Lundby-Wedin tog över ett LO som vissa borgerliga kommentatorer ansåg hade förlorat i makt och inflytande. Nu var det inte så. I höger-och nyliberalismpropagandan ingår att förringa fackföreningsrörelsens betydelse. Allt tjat om facket som en föråldrad bromskloss kan påverka en del att tro att LO är en koloss på lerfötter. Så är ingalunda fallet.
Förändringens vind har dragit genom LO liksom i övriga samhället, men i grunden finns en styrka och en vilja att föra det solidariska samhällsbygget framåt, att slå vakt om medlemmarnas intressen. Medlemsnyttan är inte mindre viktig i dag än tidigare. Snarare tvärtom.
Kollektiva lösningar för allas bästa är grunden för LO:s arbete. Något som de högerborgerliga tankesmedjorna aldrig förstått eller haft en susning om.
När Socialdemokraterna 1994 tog tillbaka regeringsmakten efter den borgerliga Bildt-regeringen, dåtidens högerallians, befanns Sveriges offentliga ekonomi i ett moras. När socialdemokraterna återtog makten inleddes ett tufft renoveringsarbete som satte ekonomin på fötter igen.
Den nya högeralliansen verkar minst lika tafatt som den förra. Då krävs en tydlig opposition. Något som saknas i dag.
Historiskt har LO och Socialdemokraterna alltid samarbetet. Facklig - politisk samverkan är en unik styrka. Sedan må all media storma. Sedan är det på tiden att LO blir tuffare. Det gäller att bli mer aktiv på gräsrotsnivå. Lyssna och verka. Det krävs nytänkande.
Det saknas knappast frågor där LO och Socialdemokraterna gemensamt skulle kunna rycka åt sig initiativet från högeralliansen. Hur blir det med de framtida socialförsäkringarna? Hur ska en framtida och rättvis a-kassa utformas? Hur blir det med arbetsrätten, kollektivavtalen och de otaliga lösa anställningsformerna ?
Politiken måste blir tydligare. Dags att sluta leden och jobba vidare.