Dags att sätta stopp för Reinfeldt
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kontentan är att både de socialistiska och liberala ideologerna var samstämmiga i att ett samhälle där människor tyngs ner av sitt socioekonomiska bagage och hålls tillbaka av ekonomiska maktstrukturer är varken fritt eller jämlikt. Med ökande klassklyftor och en politik som systematiskt bestraffar de som har det sämst ställt kan den sittande regeringens politik anses som djupt antiliberal. Valfrihet är ett flitigt brukat ord i högerretoriken. Men vad är det för valfrihet när den begränsas till att omfatta en liten grupp privilegierade?
Ytterst tar socialdemokratin striden för vår frihet att fördela våra gemensamma resurser tillsammans för att skapa jämlika förutsättningar. Skola och sjukvård, som exempel, är gemensamma åtaganden som bör stå fria från vinstintressen. Dessvärre börjar högerns ideologiska mytbildning om att privata alternativ skulle tjäna ett allmänintresse vinna fotfäste.
Hittills har inga avregleringar inom skola och vård medfört ett sammantaget positivt resultat. Kostnaderna har inte minskat, snarare tvärtom och när skolan och sjukvården drivs efterfrågansorienterat uppstår en allvarlig snedfördelning där den mindre lönsamma och tyngre verksamheten blir eftersatt. Som exempel nekar en stor del av alla friskolor barn med särskilda behov plats. Friskolor har betydligt större elevgrupper än i sina kommunala motsvarigheter och andelen utbildade lärare är avsevärt lägre. Driftsformen är egentligen inte relevant så länge kvalitén, jämlikheten och den demokratiska insynen kan säkras. Vad gäller friskolorna och privatklinikerna står det dock klart att de bidragit kraftigt till en snedfördelning av resurser, segregering och därigenom en kvalitetsminskning.
Till skillnad från vad högern vill göra gällande har det långvariga svenska arbetet för jämlika levnadsvillkor resulterat i ökad frihet för alla. Som ett mått på frihet och möjligheter används den sociala rörligheten där man mäter sambandet mellan fäders och söners inkomst. I USA, där den frihetsbild som Moderaterna kan sägas eftersträva har varit härskande, är den sociala rörligheten lägst i västvärlden. I USA är sannolikheten att en son med en far i lägsta inkomstgruppen själv hamnar där 42 procent. I Sverige är motsvarande siffra 26 procent.
Skulle hela förloppet styras av slumpen vore sannolikheten 20 procent, vilket ger en klar bild över den ojämlika struktur i USA som syns cementera människor i en viss ekonomisk klass. Principen om jämlika villkor är en myt i frihetens förlovade land och mer av verklighet i Norden.
I samma jämförelse står det klart att den sociala rörligheten är viktig för ekonomisk effektivitet - ett viktigt konkurrensmedel. En annan tydlig indikation på vilket system som kommit längst på vägen mot ett jämlikt och fritt samhälle är att andelen fattiga bara är hälften så hög i högskattelandet Sverige och andelen fattiga barn bara är en tredjedel av nivån i lågskattelandet USA.
Det svenska jämlikhetsarbetet håller på att kastas över ända. Det är dags att sätta stopp för Reinfeldts cementering av människor och återuppta det framgångsrika arbetet för reell frihet med en rödgrön regering efter nästa val.