Så fick vi då äntligen ett ideologiskt uppvaknande!
Länge har det klagats över att de politiska partierna trängts i mitten, att visionerna försvunnit och att ideologierna är döda.
Allt detta gnäll har uttryckt en längtan efter att de politiska andarna åter ska vakna, staka ut nya käcka mål för utvecklingen och sedan på allvar ta strid för sina ideal: någon som sopar undan den våta filt som triangulering och samförstånd lagt över människors engagemang för en bättre värld.
Eldsjälarna, var är ni? har det längtansfullt ropats.
Och nu är de här!
Vi har fått radikala ungdomar som kämpar för ett annat samhälle, som är beredda att offra sina liv för ett alternativ till konsumism och förflackning. Ideologiska mordbrännare och lönnmördare för en – enligt dem – bättre värld!
Det ropades efter ideologi – efter mer ”ism” – och det fick vi. Vi fick terrorism, islamism och IS.
Detta är ett ideologiskt uppvaknande som utmanar vår bekväma livsstil; tvingar fram en ordning där vi på flygplatserna måste visa vad vi har innanför underkläderna; som gör oss tveksamma att ge oss in i julhandelns stora folksamlingar.
Plötsligt är inte längre ideologiska eldsjälar efterlängtade utan vi ser en mobilisering av mittensörjans företrädare. Som börjar definiera sig som motsatsen till utmanarnas primitiva tankefigurer.
Och de som ropat efter ideologiernas återuppväckelse ser förskräckta ut.
De har tänkt sig en ideologisk våg av typen lite demonstrationer, protestlistor och plakat som förkunnar ”Ned med skiten!” samt avslutande möte med facklor och gemensam sång ”I Natt Jag Drömde”.
Istället fick de våld och terror. Samt en diskussion om hur de ideologiska överdrifterna kan kylas ner genom utbildning, fritidsaktiviteter, arbete och bostad. Och internering av de värsta brushuvudena.
Hur förvandla en ung eldsjäl som vill slå världen med häpnad, göra skillnad, förändra den rådande ordningen, till en gråmelerad Svensson som strävar fram genom snögloppen för att jobba ihop till amorteringarna på radhuset?
Låt oss mobilisera mittensörjan mot ideologierna. Kanske är det också ett ideologiskt uppvaknande – att försvara människors rätt att i lugn och ro odla sin trädgård.