Centerns väg allt krokigare
UTFÖR. Trots tappra försök att vända partiets törnbeströdda väg i ständig utförsbacke, allt ifrån storhetstiden under Thorbjörn Fälldin på 1970-talet till dags dato, har inte mycket hänt för att komma igen. Detta trots Maud Olofssons alla utspel är man fortfarande ett av riksdagens allra minsta partier, som till och från kan känna flåset från den förhatliga fyraprocentsspärren i nacken.
Centerledaren Maud Olofsson pratar mycket och ofta, men hon har hittills inte fått fart på sitt parti. Väljaropinionen sviker.
Foto: Alexander von Sydow
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det såg hyggligt ut för Maud Olofsson när hon valdes till ny partiledare. Opinionssiffrorna steg om än marginellt. En del inbitna Centerpartister började tala om fornstora dagar. Hennes egen blygsamma analys var att framgången då endast var ett uttryck för hennes sätt att vara en god presentatör av centerpolitiken, men den politiska vardagen lät inte vänta på sig.
Det dröjde inte förrän både Maud Olofsson och Centern kom ner på jorden igen. Snart var man tillbaka kring de fem-sex procent som var normalitet innan Olofsson blev partiledare, och så har det förblivit. Betoningen i dag ligger på att vara "ett borgerlig mittenparti" med extra tryck på ordet "borgerligt".
Nu ska man inte räkna ut Maud Olofsson, som med sitt sätt att möta både sitt parti och media, visat viss talang, men utan att få genomslag.
Personlighet och yta i all ära, men det krävs ett politiskt innehåll, som kan locka nya väljare och som kan skapa ett förtroende som lever längre än över några flyktiga opinionsmätningar. På det planet har Maud Olofsson misslyckats.
Under Maud Olofsson har Centern lagt all tyngd i frågor som ekonomi och företagande. Samtidigt har det skett en förändring i synen på EU, energipolitiken och i viljan att vara en god medlem i den borgerliga alliansen. På centerdagordningen står numer också att sälja ut statliga bolag. Det nymoderata Centerpartiet håller högerfanan högt. I jämförelse är Fredrik Reinfeldt närmast ljusröd.
De inom centern som ställt förhoppningen till att Maud Olofsson skulle återupprättat den folkrörelseroll som Centern haft som bärare av glesbygdens och de små tätorternas problem har inte haft mycket att hämta under Olofssons partiledartid. I stället har man förändrats från ett folkrörelseparti med ambitioner att skapa trygghet och välfärd till ett i många frågor extremt högerparti. Småfolket, som en gång var Centerns väljarbas, sitter på undantag i den nya partistrukturen.
Att mer eller mindre aningslöst ställa upp på de mest propagandistiska nyliberala ekonomisktpolitiska argumenten verkar desperat och tyder inte på någon politisk självinsikt. Applåder från Svenskt näringsliv värmer tydligen. Arbetstagare ska hållas nere, arbetsgivare hyllas. Svaga tryckas ner, starka ges fördelar. Detta är Maud Olofssons nya Centerparti, men några nya väljare tycks inte vilja ställa upp.
Det finns redan ett högerparti med Reinfeldt, Borg och Littorin. Allt medan partiets sympatisörer i glesbygd går från visstidsjobb till visstidsjobb. En deltid där och en här. Man får ta vad man får. Utan en hygglig, och inte minst fungerande a-kasseförsäkring, hamnar de i ekonomiska trångmål. Sanningern är att dagens Centerparti saknar en social dimension, därför sviker också väljarna.