Annie Lööf fick en tung start som partiledare och hon känns fortfarande inte riktigt bekväm i rollen som partiledare. Allt har verkligen inte utvecklats som hon och hennes parti förväntade sig.
Innan hon valdes till partiledare var hon den klart lysande stjärnan på centerhimlen. Efter Maud Olofsson skulle hon ge partiet en välkommen skjuts uppåt.
Det har varken bivit hackat eller malet av detta. Centern kämpar i stället för sin överlevnad som riksdagsparti. En märklig utveckling om man ser till partiets historia.
En av många förklaringarna till detta är att Annie Lööf hittills inte övertygat. Centerpolitik idag handlar mer om sänkta skatter och om högerns systemskifte i välfärden än om att företräda glesbygdens småfolk.
På den senare punkten tycks kanske ett omtänk vara på gång. Nu ska hela Sverige hålla ihop. Nu vill Centern satsa på landsbygden igen.
Som regeringsparti har man förhoppningsvis makt att också göra så.
Stureplanscentern är kanske ett minne blott?
Annie Lööf behöver ett tydligt lyft i väljaropinionen för att känna sig säker. EU-valet var hyggligt och de verkar som den tilltufsade partiledningen ändå försöker välja ett nytt spår. Men kanske för sent.
Sannolikt skulle Centern fortfarande ha större förutsättningar till framgång i glesbygdslänen än på Östermalm. I glesbygd och mindre kommuner har man fortfarande hyggligt med medlemmar och en väl fungerande basorganisation. Något att bygga vidare på.
Från att ha varit ett stort och allt större parti under 1960- och 70- talet, då centerrörelsen verkligen var en folkrörelse, slåss man nu med övriga borgerliga småpartier att klara fyraprocentsspärren.
Det som skett de senaste åren är att gamla centerpartister, i sin folkrörelsetradition, känner främlingsskap i sitt eget parti. Centern har hamnat i en identitets-och legitimitetskris. Nyliberala flumidéer är inget att bygga en politisk framtid på.
Centerns tidigare bas i den svenska landsbygden har med den nya politiska inriktningen försvunnit. Medlemmarna sviker och lämnar partiet.
Många av partiets sympatisörer i glesbygd går från visstidsjobb till visstidsjobb. Man får ta vad man får. Utan en hygglig, och fungerande a-kassa, hamnar många i ekonomiska trångmål. Då är det socialbidrag, eller som det idag heter försörjningstöd som gäller.
Vad är det då som gått så snett? Allt tal om att hela Sverige ska leva och om landsbygdens problem med service, jobben och ett sviktande skatteunderlag är frågor som inte finns på Centerpartiets dagordning.
I stället för en folklig socialliberalt parti ser vi ett högerinriktat parti som helhjärtat tagit ställning för de starka i samhället.
Hoppet står till den stora vändpunkten, då medborgarna äntligen förstår sitt bästa, det vill säga att alla lyckliggörs av högeralliansen, men Centern måste överleva på egen kraft. Pressen vilar på Annie Lööf att leverera.