Centern i högerfällan
Balansgång Centerpartiet balanserar sedan månader på fyraprocentsspärren i opinionsmätningarna. Bland partiets trogna gräsrötter är oron stor för hur det ska gå för deras parti. Klarar Maud Olofsson att vända den nedåtgående trenden, eller fortsätter nedförsbacken? Ingen kan förstås ge ett ordentligt svar. Inte ens Maud Olofsson och kretsen kring henne.
Maud Olofsson har en svår uppförsbacke för att nå de tio procent avväljarna hon hoppas få vid v alet i höst.
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / Exponera
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Dessutom vill partiet urholka lagen om anställningsskydd och sänka ingångslönerna för ungdomar som söker jobb. Den stora motståndaren är Socialdemokraterna och Mona Sahlin.
Från kritikerna heter det att partiet kanske är ett bra regeringsparti men ett dåligt Centerparti. Fortfarande finns det centerpartister som drömmer sig tillbaka till Thorbjörn Fälldins tid som partiledare. Då kompromissade man minsann inte om kärnkraften och var efter valet 1973 det överlägset största borgerliga partiet med sina 25 procent av rösterna.
Efter det att Fälldin avpolleterades har partiledarna kommit och gått.
Med Maud Olofsson skulle det dock bli förändring, hette det. Nu drömde man åter om ett Centerparti som kunde utmana Moderaterna om att vara största borgerliga parti.
Entusiasmen var också till en början stor. Maud Olofsson fick upp opinionssiffrorna, och vid valet 2006 blev Centern riksdagens tredje största parti, men på låg nivå. I de senaste väljarundersökningarna håller sig partiet kring dryga fyra procent av väljaropinionen. Nu handlar det mer om att överleva än att nå 25 procent av rösterna.
I början på innevarande valperiod sattes målet till 16 procent av rösterna 2010. Nu har man backat till 10 procent. Allt medan opinionen är tveksam om den över huvud taget vill se Centern i riksdagen. Nu lär det inte gå så illa. Därtill kommer Broder 4-procent inom borgerligheten att hjälpa till. Det gäller även för att försöka rädda KD:s pinsamma läge.
Vad är det då som gått så snett? Centerpartiet har under Maud Olofsson ledning tydligt traskat högerut. Numer står man till höger om Moderaterna, som blivit ett mittenparti med visst socialt ansvar om än tunt. När Maud Olofsson vill skrota den svenska arbetsrätten säger sig Moderaterna vilja slå vakt om kollektivavtalen och las.
Allt tal om att hela Sverige ska leva och om landsbygdens problem med service, jobben och ett sviktande skatteunderlag är frågor som inte finns i Maud Olofssons Centerparti. I stället för en folklig socialliberalt parti ser vi nu ett högerinriktat nyliberalt parti som tar ställning för de starka. Droppen som fick bägaren att rinna över för många centersympatisörer var kompromissen om den gamla hjärtefrågan kärnkraft, där partiet i dag säger ja till byggandet av nya kärnkraftverk för att ersätta de snart gamla och uttjänta.
Genom åren har Centern varit bärare av landsbygdens och de små tätorternas problem. En uppgift som givit partiet trygga väljare som nu är mer än vilsna. I dag är den tiden glömd. Ingen i dagens partiledning tycks längre vilja lyssna på dem som fortfarande vill hålla fast vid centerrörelsens grundidéer.
Lägg därtill att centralstyrningen inom centern blivit allt tydligare.
Maud Olofsson kör sitt eget lopp. Trosvisst. Allt medan väljarna flyr.
Med god fart håller Centerns själ på att utplånas. Frågan är om partiet klarar riksdagsspärren den 19 september.