Centern byter fot om kärnkraften
ENERGIPOLITIK. Fyra partiledare i högeralliansen har tillsammans trätt fram och gemensamt pläderat för fortsatt kärnkraft. Samtliga partiledare framhöll med emfas att detta var en unik uppgörelse, till och med världsunik.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Centerpartiet, eller om det är Maud Olofsson ensam, har vänt upp och ner på partiets inställning till kärnkraften. I framtiden ställer partiet upp på att nya kärnkraftverk ska ersätta de som nu börjar bli föråldrade. Ett omvälvande budskap.
De som kan sin historia minns säkert Torbjörn Fälldins budskap 1976:
"Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse". Han ville sänka kärnkraften, men så skedde inte. Nu har Maud Olofsson vänt upp och ner på Centerpartiets kärnkraftsmotstånd. Hellre en högerallians än en säker miljö och en egen politisk ryggrad. Kappan vrider sig i vinden.
Redan finns kritik inom Centerpartiet, men tyvärr hittills allt för lågmäld. Dörrarna är stängda och de som borde protestera anpassar sig hellre till partilinjen än att utmana. Den politiska positionen, eller om man så vill makten, är viktigare än den politiska moralen. Under några dagar har Centerpartiet blivit kärnkraftskramare. Märkligt. Ännu märkligare att det skett utan att tillfråga medlemmarna.
Nu tycks Stureplanscentern styra partiet. Inte längre miljö och glesbygd. Dessutom med en självprofilerad partiledare som tydligen inte lyssnar på sina egna partimedlemmar. Problem kan det bli. Kärnkraftsmotståndet i de genuina centerfästena utanför Stockholm är omfattande.
Lägg därtill att kompetensen inom svensk kärnkraftsindustri kan ifrågasättas. Det har vi sett flera exempel på de senaste åren.
Inte minst vid Forsmark. Vem kan man lita på? Istället för att satsa på ny kärnkraft krävs en ordentlig uppryckning av den kärnkraft vi redan drabbats av, eller en påskyndad avveckling. För eljättarna tycks det mest ha handlat om att tjäna så mycket pengar som möjligt. Inget annat.
Att en borgerlig regering tackar och tar emot utan att ge tydliga riktlinjer är inget att förvåna sig över. Det lyssnar inte på vanligt folk och har svårt att se verkligheten utanför kanslihuset. Lägg därtill att socialdemokraterna är svårt splittrade i kärnkraftsfrågan. Så någon egentlig opposition mot alliansen lär det inte bli. Det som sker, sker över medborgarnas huvuden.
Avregleringen av elmarknaden resulterade inte bara i höjda elpriser och en oligopolliknande företagsstruktur, där de tre stora bolagen håvar in jättevinster, utan också i ett sämre säkerhetstänkande. Spåren av avregleringen förskräcker på flera sätt. Inte minst i hushållens elkostnader som har mångdubblats. Detta i en verklighet där elbolagen själva sätter normen för kostnaderna och ger sina direktörer miljoner i löner och bonusar, som allt betalas av oss genom våra allt tyngre elräkningar.
På den avreglerade elmarknaden är det ett fåtal aktörer som helt bestämmer takten och som i princip i samråd fastställer priserna på den så kallade elbörsen i Oslo. Medan Svensson får betala kalaset drar de stora eljättarna in miljardvinster.
Den konkurrens som det talades så vitt och brett om i samband med avregleringen 1996 existerar inte. Det är hög tid att avregleringens negativa följder undanröjs, men var finns den politiska viljan?
Att satsa på kärnkraft för att minska koldioxidutsläppen är som att börja röka för att gå ned i vikt - det är ingen bra idé, säger Greenpeace. Så sant. Att tala om en historisk och världsunik överenskommelse är, ursäkta språkbruket, bara skitprat.