Centern allt närmare fallrepet
MISSLYCKANDE Länge har Centerpartiet sagt sig vara ett parti med en tydlig grön profil, men det har snabbt skett en förändring i och med att Maud Olofsson blev partiledare. I förra valet klarade C att bli riksdagens tredje största parti och ambitionerna för årets val var höga.
Centerledare Maud Olofsson har vänt upp och ner på Centerpartiet både vad gäller opinionssiffror, som förr var hyggliga och med den "nya" högerinriktade politiken.
Foto: Gunnar Westergren
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I Skops senaste väljarmätning nu i helgen fick centern 3,8 procent av väljarsympatierna. Det måste vara kris i de allt tunnare centerleden.
Inställningen till kärnkraften, som tidigare har varit en av partiets hjärtefrågor, har säkert betydelse för centerns fria fall.
I februari 1997 kom Socialdemokraterna, centern och Vänsterpartiet överens om att så sakteliga inleda den svenska kärnkraftsavvecklingen. En avveckling som mest blivit en icke fungerande pappersprodukt.
Sedan dess har centerns Maud Olofsson dessutom hoppat av samarbetet, ställt in sig i högeralliansens led och blivit kärnkraftskramare. Allt medan den förre legendariske centerledaren Thorbjörn Fälldin liksom även förre centerordföranden Lennart Daléus undrar vad som pågår, eller som Fälldin uttrycker det: "Man har ju fortfarande inte löst avfallshanteringen och då ska man inte rulla vidare".
Om det är något parti som slagit knut på sig självt så är det centern.
Under Maud Olofssons ledning har man förändrats från ett folkrörelseparti för landsbygdens folk med ambitioner att skapa trygghet och välfärd till ett nyliberalt parti. I många frågor till höger om Moderaterna. Maud Olofsson tycks ha missbedömt sina väljare och har därför hamnat där hon befinner sig med ett parti som dippar kring fyraprocentsspärren till riksdagen.
Bara detta att ställa upp på de mest propagandistiska nyliberala ekonomiskt politiska argumenten måste verka märkligt för trogna centerväljare. Det tyder i alla fall inte på någon genomtänkt politisk strategi. Applåder från Svenskt Näringsliv värmer tydligen.
Svaga trycks ner, starka ges fördelar. Det nya Centerpartiet ser på fackföreningsrörelsen med misstänksamhet och vill helst skrota arbetsrätten. Det vinner man inga röster på.
Genom åren har centern varit bärare av landsbygdens och de små tätorternas problem. En uppgift som partiet klarat med bravur. I dag är den tiden glömd och förpassad till Maud Olofssons skräpkammare. Ingen i dagens partiledning tycks längre lyssna på de argument som säger att ett fortsatt sådant engagemang också är en del av centerns framtid. Nu är det bara luftiga löften och fingret i vinden för att hitta någon riktning. Men vindflöjeln snor bara runt, runt, runt ...
Centralstyrningen inom centern är tydlig. Maud Olofsson kör sitt lopp, men framgångarna har hittills uteblivit.
Centerns tidigare bas i den svenska landsbygden har med den nya politiska inriktningen mer eller mindre försvunnit. Om nu allt detta med försämringar av a-kassa, sjukförsäkring och jakten på förtidspensionärer slår fel riskerar partiet även att hamna i en identitets- och legitimitetskris.
Många av partiets sympatisörer i glesbygden går från visstidsjobb till visstidsjobb. Man får ta vad man får. Utan en hygglig, och fungerande, a-kassa hamnar de i ekonomiska trångmål. Då är det socialbidrag, eller som det i dag heter försörjningsbidrag som gäller. Samtidigt som klyftorna ökar. Det kan aldrig vara "spännande" att få det sämre.