Center- moderaterna
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Turligt kunde Olofsson rida på Reinfeldt-effekten och det gav några tiondelar. Så lite uppåt blev det. Att passera det under Lars Leijonborg ledda falnande folkepartiet i valspurten var knappast en prestation, men gav råg i ryggen.
Nu är centern riksdagens tredje största parti, men på låg nivå. I de senaste väljarundersökningarna håller sig centern som vanligt kring dryga sex procent i opinionen.
Med Maud Olofsson i täten är dock optimismen stor. Till nästa val ska man, enligt egen uppfattning kunna fördubbla väljarstödet till 15 procent, och en av garanterna för en ny borgerlig valseger. Det är inte fel med höga ambitioner, men den måste ha ett politiskt bagage.
Om det är något parti som slagit knut på sig självt så är det centern. Under Maud Olofssons ledning har man förändrats från ett folkrörelseparti med ambitioner att skapa trygghet och välfärd till ett nyliberalt hoppa högt parti. Maud Olofsson börjar bli en parodi på sig själv. Snabbpratande, där tanken alltför ofta ligger långt efter den ordsvada som ständigt talar den starkes lov. Småfolket sitter på undantag i den förnyade centern.
Bara att ställa upp på de mest propagandistiska nyliberala ekonomiskt-politiska argumenten verkar överdrivet desperat. Det tyder i alla fall inte på någon egen politisk viljeinriktning. Applåder från Svenskt Näringsliv värmer tydligen. Arbetstagare ska hållas nere, arbetsgivare hyllas. Svaga tryckas ner, starka ges fördelar. Det nya centerpartiet i en liten ask.
Genom åren har centern varit bärare av landsbygdens och de små tätorternas problem. En uppgift som givit partiet trygga väljare som nu är mer än vilsna. I dag är den tiden glömd. Ingen i dagens partiledning tycks längre lyssna på dem som fortfarande håller på centerrörelsens grundidéer. Nu är det bara luftiga löften och fingret i vinden för att hitta någon riktning. Men vindflöjeln snor bara runt, runt, runt ...
Centralstyrningen inom centern är skarp och tydlig. Maud Olofsson kör sitt lopp, men framgångarna för hennes politik är knappt skönjbara.
Centerns tidigare bas i den svenska landsbygden har med den nya politiska inriktningen mer eller mindre försvunnit. Om nu allt detta med försämringar av a-kassa, sjukförsäkring och jakten på förtidspensionärer slår fel riskerar partiet att hamna i en legitimitetskris. Om den inte redan gjort det.
Många av partiets sympatisörer i glesbygd går från visstidsjobb till visstidsjobb. En deltid där, en heltid där. Man får ta vad man får.
Utan en hygglig, och inte minst fungerande a-kasseförsäkring, hamnar de i ekonomiska trångmål.
Trygghet är ett ord vars innehåll Maud Olofssons borde anstränga sig att analysera. Framförallt vad gäller sjukdom, arbetslöshet och framtidstro. Det kan aldrig vara "spännande" att få det sämre.