I Storbritannien har vi fått se prov på en annan form av ledarskap. När brittiska städer skakades av svåra upplopp befann sig den konservative premiärministern David Cameron på semester i Italien. Först efter tre dagar avbröt han ferierna och åkte hem till 10, Downing Street i London.
I parlamentet gick premiärministern till hård attack mot de sociala medierna och talade om behovet av att staten ska kunna stänga sajter. Exakt vad Cameron menade är lite oklart. Alla är väl ense om att det finns mycket skit i cyberrymden men att staten ska övervaka vad som sker och ibland trycka på off-knappen är att ta i.
Ett annat utspel från premiärministern gällde att publicera bilder på misstänkta bråkmakare. Cameron menade att "mänskliga rättigheter" inte ska få stå i vägen. Vad betyder det, att man struntar i mänskliga rättigheter? Att man också publicerar bilder av oskyldiga? Lite svinn får man räkna med. När en ledande politiker talar om att tumma på mänskliga rättigheter finns det anledning att vara orolig.
Ett förslag i den brittiska debatten går ut på att dömda bråkmakare som bor i statssubventionerade lägenheter ska vräkas. Ok, men vad händer med fridstörarens farmor och småsyskon? Minskar man risken för nya dåd genom att vräka människor och sätta dem på gatan?
I Camerons många inlägg saknas också varje tendens till analys varför brittiska städer blev skådeplats för våldsamma upplopp. Det gäller absolut inte att försvara ligisterna som brände ner hela kvarter och attackerade räddningstjänsten. Men för att förhindra repriser måste man ställa frågor om vad som gör att människor begår grova kriminella handlingar av det här slaget. Kan hög arbetslöshet i de drabbade områdena ha spelat in?
I en mot Cameron tämligen kritisk ledare i Dagens Nyheter (borg) står också detta: "Välfärdsstaten har ofta visat sig vara en del av problemet och låst fast människor i stället för att ge dem en skjuts uppåt."
Pust, dessa nyliberala bortförklaringar.
Det är inte för mycket välfärd som orsakat kravallerna i London och Manchester. Eller tror någon att oroligheterna kunde ha undvikits om den brittiska regeringen kapat bostadsbidragen med hälften och sänkt pensionerna med tjugofem procent? DN:s analysförmåga ligger uppenbarligen i nivå med Camerons.
Ingen kan begära att en politisk ledare ska agera så fullödigt som Jens Stoltenberg gjorde och gör. Däremot kan man begära att en politisk ledare agerar mer genomtänkt, analytiskt och begåvat än den brittiske premiärministern David Cameron. Han har helt enkelt inte klarat jobbet att hantera en nation i kris och framstår som en B-skådis som av misstag fått roll i en storfilm.