För tio år sedan fick jag lära mig ett nytt ord av Anders Berg, dåtidens frontfigur för Transportarbetareförbundet i Norrbotten.
Det var ordet cabotage. För lastbilschaufförer och annat folk inom åkerinäringen var det dock sedan länge ett välbekant begrepp.
Cabotage kan, i korthet, beskrivas som tillfälliga transporter som utförs av åkare i ett annat land än hemlandet.
Begreppet föddes genom en EU-förordning 1993 som syftade till att skapa ett gemensamt regelverk för transporterna på den gränslösa europeiska marknaden.
Ett exempel: En polsk lastbil kör en transport med varor till Sverige. Efter transporten finns den polska lastbilen sedan någonstans i Sverige.
Från miljö- och transportsynpunkt är det inte smart att lastbilen åker tom tillbaka till Polen. Därför uppmanar EU-reglerna åkarna att åta sig tillfälliga transportuppdrag på återresan. Det kallas för inrikes vägcabotage.
Men tyvärr är det ett system som har kommit att missbrukas grovt och fått mycket allvarliga konsekvenser för konkurrensvillkoren i åkerinäringen.
Enligt de nuvarande reglerna får ett utländskt fordon utföra tre inrikestransporter under högst sju dagar innan det måste lämna landet. Problemet, enligt Transportarbetarförbundet och de svenska åkerierna, är att det finns tusentals tunga fordon som är registrerade i östra Europa och kör kontinuerligt i Sverige.
Antingen rundas reglerna genom att lastbilarna gör en sväng till Norge eller Danmark en gång i veckan för att sedan återvända – eller så väljer de att chansa och helt enkelt strunta i reglerna.
Följderna blir under alla omständigheter allvarliga för både jobb och konkurrensvillkor.
I ett debattinlägg i tidningen Arbetet skriver Tommy Wreth och Magnus Falk, Transportarbetarförbundet, om chaufförer som kommer till Sverige och arbetar under erbarmerliga förhållanden.
”De kör utan tillräcklig vila, tjänar uselt, ofta inte mer än ett par tusenlappar i månaden, bor i misär på rastplatser och får inte träffa sina familjer mer än ett par gånger per år. Detta leder till att vi får en farlig trafiksituation på våra vägar, men också till att de åkerier som vill erbjuda schyssta villkor för sina chaufförer slås ut på grund av konkurrensen från oseriösa aktörer som utnyttjar sina arbetare hänsynslöst”, skriver duon.
Nu görs en översyn av cabotagereglerna på EU-nivå. Men tyvärr är förslaget från EU-kommissionen, som presenterades 31 maj, inte särskilt långtgående.
Enligt förslaget ska reglerna ändras så att ett fordon får köra ett obegränsat antal så kallade cabotagetransporter under en femdagarsperiod.
Det kan inte ses som en förbättring jämfört med dagens läge. Tvärtom riskerar det att förstärka den illojala konkurrensen.
Både fack och företag i Sverige är av förståeliga skäl mycket kritiska.
EU-kommissionens förslag är emellertid just ett förslag och fortfarande möjligt att påverka.
Till exempel kommer den svenska Europaparlamentarikern Jens Nilsson (S) , Östersund, att ha en nyckelroll i förändringsarbetet.
Han har utsetts till Europaparlamentets rapportör i frågan och ska nu ta fram ett förslag om hur han anser att cabotagereglerna borde se ut.
Hoppingivande är att Jens Nilsson har lyssnat på Transport och är lika kritisk som fackförbundet mot den föreslagna femdagarsregeln.
”Jag vill få bort det systematiska utnyttjandet av cabotagereglerna och den osunda konkurrens som det skapar”, sa han nyligen i en intervju.
Det blir dock ingen lätt uppgift att samla Europaparlamentet i frågan. Det skiljer ljusår mellan Sveriges och exempelvis Polens syn på saken.
Polska åkeriföretag tycker att de visst ska kunna vinna marknadsandelar i Sverige genom att erbjuda väsentligt lägre priser än sina svenska konkurrenter.
Noterbart är dessutom att det finns europeiska högerpolitiker som driver på för en uppluckring av EU-reglerna.
Till exempel har Moderaternas EU-parlamentariker Anna Maria Corazza Bildt röstat för en liberalisering av cabotagereglerna, stick i stäv med partilinjen på hemmaplan.
Därför är utgången inte given. Det finns en dragkamp mellan höger och vänster, men också mellan öst och väst i EU.
Jens Nilsson har dock goda argument för Sveriges sak. Den nuvarande utvecklingen går stick i stäv med ursprungstanken bakom cabotagereglerna.
Meningen var att skapa bättre lösningar från transport- och miljösynpunkt – inte att slå undan benen för seriösa transportföretag och medverka till lönedumping.