Under årets Almedalsvecka gjorde Annie Lööf (C) ett utspel. Hon krävde en uppluckring av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Enligt Lööfs och Centerpartiets förslag ska alla företag med upp till 50 anställda undantas från turordningsreglerna i LAS, lagen om anställningsskydd – ett krav som även upprepades i samband med förra veckans partistämma.
Vid en första anblick låter det kanske inte så farligt. Men förslaget berör direkt ungefär en miljon löntagare på svensk arbetsmarknad. Mer än fyra av 10 privatanställda arbetar i dag med företag med mindre än 50 anställda.
Följaktligen har det kommit stark kritik från löntagarorganisationerna. Inte bara röda LO, utan även partipolitiskt obundna TCO och Saco protesterar mot Annie Lööfs förslag.
TCO-basen Eva Nordmark beskriver det som ”oseriöst”. I en debattartikel i Dagens Nyheter 4 juli sågar hon och Sacos ordförande Göran Arrius förslaget.
”Utan turordningsregler urholkas kravet på saklig grund för uppsägning”, menar Nordmark och Arrius.
Vidare framhåller de att C-förslaget "i praktiken är ett mycket långtgående förslag med stora konsekvenser för den svenska arbetsmarknaden".
"Det tycks tyvärr mer grunda sig på en önskan att ta enkla politiska poäng än på en analys av hur arbetsrätten faktiskt fungerar" sammanfattar Arrius och Nordmark.
I ett blogginlägg pekar Samuel Engblom, TCO:s samhällspolitiska chef, på att förändringar i turordningsreglerna även äventyrar omställningsavtalen, som finns för anställda som förlorat jobbet och är en modell som hyllats av politiker både till höger och vänster.
”Sanningen är att omställningsavtalen bygger på anställningsskyddet”, konstaterar Engblom.
Det finns skäl att påminna om hur det såg ut på svensk arbetsmarknad före LAS. LAS tillkom 1974 för att arbetare och tjänstemän inte skulle drabbas av godtyckliga uppsägningar och garanteras någon form av trygghet. Före LAS fanns i princip en helt fri uppsägningsrätt för arbetsgivarna. De kunde fritt säga upp vem som helst, när som helst och hur som helst. LAS satte stopp för detta godtycke. De anställda kunde känna större trygghet. Det är också denna trygghet som drabbas om Annie Lööf får råda.
Lööf och hennes partivänner framställer LAS som en stelbent lag. Men lagen är dispositiv, som det heter med ett fint ord. Arbetsgivarna och facket kan komma överens göra undantag för nyckelpersoner från turordningsregeln ”sist in – först ut”.
Det bygger dock på att det finns en dialog mellan fack och arbetsgivare om förändringarna – inte på ensidiga diktat från den ena eller parten.
Det är en modell som funkar väl i den svenska vardagen och verkligheten. Arbetsgivare och löntagare pratar – och kommer överens om vettiga lösningar.
"Min erfarenhet efter 35 år som facklig företrädare och ett hundratal uppsägningsförhandlingar, är att nyckelpersoner blir kvar i företaget trots turordningsreglerna", framhåller Tomas Lundmark, IF Metall, i tidningen Arbetet.
Av det skälet går C-förslaget även stick i stäv med den svenska förhandlingsmodellen och dagens fina samförståndsanda på arbetsmarknaden. Det innebär en kraftig maktförskjutning till arbetsgivarnas förmån. Fackets möjligheter att förhandla fram anständiga omställnings-, avgångs- och pensionslösningar för dem som är föremål för uppsägningar skulle försämras radikalt.
Svensk arbetsmarknad skulle förpassas 43 år bakåt i tiden. Annie Lööfs förslag bäddar tyvärr för en mer oros- och konfliktfylld arbetsmarknad.