Brown går från kris till kris
PROBLEMFYLLT. I juni förra året lämnade Tony Blair över makten till sin finansminister Gordon Brown. Blair var brittisk premiärminister i drygt tio år och en av världspolitikens skarpaste profiler, men allt var inte en dans på rosor. Blair hade också sina kriser, men inte i klass med dem som på ett radband drabbat Gordon Brown.
Gordon Brown och labour ligger just nu långt efter högern i väljaropinionen. Vid fyllnadsvalet i Glasgow i förra veckan förlorade partiet en valkrets som man hållit sedan 1922. Nu kommer kraven på Browns avgång. (Arkivbild)
Foto: Clive Gee
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den redan hårt pressade premiärministerns bekymmer tycks aldrig ta slut. Nu kommer krav på nyval och på att Brown ska tänka över sitt ämbete. Själv säger han sig vilja fortsätta sitt jobb, men oron i labourleden växer. Enligt i opinionsundersökningarna skulle labour vid ett parlamentsval i dag förlora omkring 150 av sina 349 platser i underhuset.
Den första tiden med Gordon Brown var opinionsmässigt framgångsrika.
De vikande förtroendet för labour vändes uppåt och det spekulerades om ett snabbt nyval för att säkra labours framtida position som Storbritanniens ledande parti för ytterligare fyra till fem år, men Brown tvekade och hamnade snart i problem.
Istället för att framstå som en handlingskraftig ledare har Gordon Brown gått från det ena misslyckandet efter det andra. Hans kompetens är det få som ifrågasätter, men hans sätt att lösa politiska svårigheter har inte övertygat. Det är inte lätt att som nummer två i en regering överta den första platsen. Särskilt inte efter en så karismatisk ledare som Blair.
Labour har hamnat på efterkälken. Det är i stället toryledaren David Camerons namn som är på allas läppar. I dag leder de konservativa stort i alla opinionsmätningar.
För Gordon Brown gäller fortsatt uppförsbacke. Dels måste han bygga upp ett nytt förtroende för sig själv, dels måste han visa att han har förmågan att fånga upp de kärnväljare som nu sviker och som blivit allt mer negativa till labour och vänder sig till tory eller soffan.
Det handlar bland annat om att lägga grunden för en trovärdig rättvisepolitik. Klasskillnaderna i Storbritannien är fortsatt stora.
Till detta kommer engagemanget i Irak. Många britter upplever att USA satt dagordningen för Storbritanniens roll i Irak. Till skillnad mot sin företrädare har Gordon Brown lovat att så snabbt som möjligt avveckla det brittiska engagemanget, men tiden går och allt fler frågar sig vad hans löften egentligen är värda.
Att återställa det förlorade förtroendet kan bli svårt. I dag vet man inte riktigt om man kan lita på de budskap som kommer från Downing Street. Mot den bakgrunden är det inte lätt för Gordon Brown att komma ur krisen. Hans präktighetsimage har falnat. Hittills har det inte hjälpt att han försökt byta politisk fot för att tala mer om vård, skola och jobben. Förtroendet är sargat.
Gordon Brown saknar Tony Blairs karisma och briljanta talarförmåga, men ingen kan ta från honom den långa perioden som framgångsrik finansminister, men det går inte att leva på gamla lagrar. Politik är en färskvara.
Labour och Gordon Brown får kämpa hårt för en ny valseger när det är dags för parlamentsval om knappt två år. I dag är det David Cameron och hans tories som har greppet, men politik är det möjligas konst.
Gordon Brown ska inte underskattas, men han har mycket att bevisa. I dag ses han som allt mer som en belastning för labour.
Bild på Gordon Brown
Bildtext: