För tio år sedan semestrade jag och familjen i Natal i nordöstra Brasilien. Då var fattigdomen fortfarande mycket påtaglig i landet.
På stränderna i turistorten Ponta Negra fanns massor av barn som i stället borde vara i skolan, åldringar och svårt handikappade som försökte tigga ihop en slant.
Enligt statistiken fanns då omkring 20 miljoner brasilianare som hade mindre än en dollar om dagen att leva på.
Men den nytillträdde presidenten, Arbetarpartiets Lula (med egna erfarenheter av svält och fattigdom), hade börjat lägga om kursen.
Lula talade om ett anständigt Brasilien, ”um Brasil decente”, och om att alla brasilianare skulle kunna äta två mål om dagen.
Han drog igång ett antisvältprogram, Bolsa familía, och såg till att de fattigaste familjerna fick tillgång till baslivsmedel.
Lula – och hans efterträdare Dilma Rouseff som tog över presidentposten 2010 – kan känna sig stolta över vad de uträttat.
I fotbollsmagasinet Offside skriver Latinamerikakorrespondenten Henrik Brandão Jönsson om hur fattigdomen pressats tillbaka:
”Efter tio år av ekonomisk tillväxt och socialdemokratisk politik har ungdomarna fått bättre tillgång till både utbildning och pengar.”
Brandão Jönsson berättar att landets yrkesskolor numera erbjuder åtta miljoner platser till den som vill bli allt från elektriker till datatekniker, frisör eller bagare.
Det har blivit lättare att komma in på universitet för de fattiga och familjebidraget, som delas ut till 44 miljoner medborgare, ser till att alla har mat på bordet.
”Nöden som tidigare fanns runt hörnet är borta. Ingen behöver längre spela fotboll för att överleva i Brasilien”, konstaterar han.
2002 levde åtta procent av befolkningen i extrem fattigdom. I dag är samma siffra nere i en procent.
Utjämningspolitiken har haft effekt och lyft miljoner ur fattigdom.
Efter den globala finanskrisen 2008–2009 har dock den brasilianska ekonomin tappat fart.
Före krisen låg den ekonomiska tillväxten på uppemot sex procent per år. Nu är siffrorna nere runt två procent.
Men regeringen har bestämt sig för att de sociala satsningarna ska fortsätta.
"Vi tänker inte låta framgångarna gå förlorade", säger landets socialminister Teresa Campello till tidningen Aktuellt i Politiken.
Enligt henne kommer motsvararande 7,3 miljarder dollar att gå till Bolsa Familiía nästa år, vilket är en ökning med ungefär en miljard dollar.
Men oppositionen i Brasilien är kritisk. Arbetarpartiet och Rouseff anklagas för korruption och för att köpa de fattigas röster.
Enligt opinionsmätningarna har högerpartiet PSDB även framgångar.
En mätning från opinionsinstitutet Datafolha i augusti visar att 66 procent av väljarna tycker att Rouseff borde avgå.
Än så länge verkar Dilma Rousseff, som vann en knapp men klar seger i presidentvalet 2014, stå pall för trycket.
”Jag tycker om att jobba under press och står ut med intolerans och oförskämdheter”, sa hon i ett uttalande i slutet av augusti.
Kostnaderna för antisvältprogrammet är knappast heller förklaringen till dagens ekonomiska problem.
Programmet ger stöd till miljontals utsatta familjer. Men det motsvarar bara 0,5 procent av landets BNP.
Rouseff och regeringen kan givetvis inte blunda för budgetunderskott och svaga tillväxttal.
Men dagens problem förtar inte resultaten under Arbetarpartiets styre. Landet har gjort en otrolig resa.
Den gamla militärdiktaturen har utvecklats till en stabil demokrati. De fattiga har fått ett lyft.
Brasilien har blivit ett mer anständigt land, helt i linje med Lulas gamla vallöften.