Den svenska telefonin håller på att förändras. Det kopparnät som byggdes upp en gång i tiden och som nådde långt ut på glesbygden behöver moderniseras. Underhållskostnaderna skjuter nämligen i höjden i och med att nätet håller på att bli ålderstiget. Samtidigt har teknikutvecklingen gjort att nya lösningar behövs. Lösningar som är alltför dyra att genomföra ute i den yttersta glesbygden där kunderna är få.
Detta har bland annat drabbat den lilla orten Lahnajärvi i Pajala kommun som helt saknat telefonförbindelse till byn i tre veckors tid, sedan det fasta telefonnätet kopplades ur i juni månad. Mobilmasten i området är nämligen trasig, och därmed så är byborna avskurna från omvärlden. De tjugotalet boende som finns i byn kan alltså inte kontakta omvärlden i händelse av sjukdomar eller olycka. Från Telias sida svarar man att reparationen av mobilmasten kommer att prioriteras.
Det finns de i Norrbotten, och även i vår älvdal, som drabbas ännu värre av det teknikskifte som Telia genomför. Byar och människor som ligger i sådan radioskugga för det mobila telefonnätet att fast telefoni via mobilnätet inte kommer att fungera. På andra håll handlar det om att området inte är elektrifierat via "elförsörjning från etablerad elleverantör" och man således inte kan sätta upp mobilmaster så att täckning kan erhållas. För dessa människor innebär teknikskiftet från fast telefoni via kopparnätet till fast telefoni via mobilnätet helt enkelt en förlorad telefoni. Man blir avskuren från omvärlden när det gäller telekommunikationer.
Många av oss lever med uppfattningen att det är oförsvarbart att människor i glesbygd ej ska ha tillgång till telefoni i någon form., och att tillgång till telekommunikation är en grundläggande infrastrukturell rättighet och en förutsättning för att människor ska kunna fortsätta att bo kvar i glesbygd. Men det är uppenbart att vi inte förstår hur vårt samhälle fungerar idag. Post- och telestyrelsen som är högst ansvariga myndighet när det gäller telekommunikationer konstaterar att "lagen är teknikneutral. Du kan därför inte kräva att få fast telefoni genom ett vanligt telefonjack. Ibland kan det vara så att mobiltelefoni är en bättre lösning, både för dig och telebolaget".
Förvisso har PTS rätt i att man inte kan kräva att få fast telefoni via det vanliga nätet i alla lägen, yutan att man kan tvingas att acceptera mobila lösningar. Men hur går det för dem där de mobila lösningarna inte fungerar. Det är en fråga som ingen uppenbarligen vill ta ansvar för.
Tillgång till telekommunikationer är en politisk fråga för politiker på högsta nivå . Regering och riksdag har ansvaret för att sätta ner foten i denna fråga och peka med hela handen. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle som vårt att inte kunna erbjuda alla våra medborgare tryggheten i att ha tillgång till telefoni. Den största delen av de medborgare som drabbas av förlorad tillgång till telefoni är äldre människor ute i den yttersta glesbygden, där tryggheten i att kunna nå omvärlden om de skulle hamna i behov av hjälp är grundläggande för om de ska kunna bo kvar i det egna hemmet eller inte. Förlorar man tillgång till telefoni, eller täckningen är så svag att tillförlitligheten blir låg, kan man exempelvis inte lita på trygghetslarm etc. Då blir det teknikskifte som nu görs närmast till ett flyttvång för de äldre som drabbas.
Det minsta man kan förvänta sig av regeringen i denna frågaär att man agerar skyndsamt och kraftfullt och ser till att tillgång till telefoni garanteras våra medborgare så att det är möjligt att bo kvar och verka i hela vårt land.