Bortglömda igen
ekonomi. 2004 växte ekonomierna i världens 50 fattigaste länder med nästan 6 procent, den högsta siffran på flera decennier. Samtidigt fördubblades biståndet från de rika länderna och de privata investeringarna nådde en rekordnivå. Äntligen en ljusning för världens fattiga?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Framgångarna är koncentrerade till ett antal länder samtidigt som utvecklingen fortfarande står stilla eller till och med backar i nästan en tredjedel av länderna.
Till de positiva siffrorna måste också fogas reservationer. Ökningen av biståndet förklaras huvudsakligen av skuldavskrivningar och katastrofbistånd. En tredjedel av ökningen gick till två krigshärjade länder, Afghanistan och Demokratiska Republiken Kongo.
Och trots att skulder avskrivs har den samlade skuldbördan faktiskt ökat för de 50 fattigaste länderna.
De starka tillväxtssiffrorna är på många håll kopplade till ökningen av råvarupriser på olja och mineraler som tillfälligt gynnar en del fattiga länder, men långt ifrån alla.
UNCTAD:s strategi är att utveckla de fattiga ländernas långsiktiga produktionsförmåga.
FN-organet vill att regeringspolitik och biståndsprogram inriktas på att skapa förutsättningar för effektiv produktion av varor och tjänster som kan säljas både hemma och utomlands.
Målet är att åstadkomma en positiv spiral med sysselsättning och tillväxt som minskar fattigdomen och behovet av bistånd
Fortfarande arbetar 70 procent av befolkningen i de fattiga länderna inom jordbruket. Men nu växer industri- och tjänstesektorn. Då krävs mer kapital, bättre utbildning, snabbare tillgång till och spridning av ny teknik.
Fattigdomsbekämpning handlar inte enbart om hur de fattiga länderna ska agera för att utvecklas utan lika mycket om samspelet mellan fattiga och rika länder.
De rika länderna måste ta ett större ansvar på en rad områden. En av de viktigaste är att avlägsna handelshinder både för jordbruksvaror och industriprodukter.
Trots allt tal om marknadstillträde för de fattiga länderna har andelen tullfri export faktiskt minskat de senaste åren.
Det behövs också insatser för att göra livsviktiga läkemedel lättare tillgängliga. Forskning och utveckling måste inriktas mer mot de stora folksjukdomarna i den fattiga världen.
Förra året stod de fattiga länderna i centrum vid G 8-mötet i Gleneagles. Vid årets möte i St Petersburg var fattigdomen i världen mer eller mindre bortglömd igen.
Men fattigdomsbekämpning är inget vid sidan av. Den orättvisa fördelningen av levnadsstandard och inkomster i världen en fråga som angår alla.
UNCTAD-rapporten pekar på riskerna med en utveckling som går åt fel håll: Ökat tryck på utvandring och fler flyktingar till följd av humanitära katastrofer i spåren av ökade sociala och militära konflikter.
Det kommer i så fall direkt att beröra också befolkningen i de rika länderna.
Allt mer blir det uppenbart att vi lever i den här världen tillsammans. Vi har alla har en skyldighet att göra den mer rättvis.