Borg(erlig) budget för de rika

HÖSTBUDGET. SVT:s Rapport puffar för den nye finansministern och hans nya budget. Han står där i motljus, i profil med hästsvansen tydligt avtecknad mot bakgrundens solnedgång och litet mörka moln. Snyggt. Likt hjälten i en westernfilm. "De red västerut". Men det gjorde de inte. De red högerut. Anders Borgs första budget är framför allt en budget för de rika och svångrem för de arbetslösa och sjuka.

Piteå2006-10-17 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Till det positiva i den borgerliga alliansens första budget hör att biståndet till jordens fattiga länder blir kvar på en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) med särskild satsning på Afrika. Där fick moderaterna ge sig.

Satsningen på psykiatrivården är en annan bra sak, liksom de 10 miljonerna till kampen mot mobbning i skolan och de 33 miljonerna till kartläggning av hemlösheten och lokala projekt för att försöka utrota en företeelse som inte hör hemma i det goda samhället. Att doktorn oftare ska komma till de gamla, fler äldreboende och mer socialt innehåll i äldreomsorgen är andra punkter i budgeten att applådera.

Sänkt elskatt med tre öre för kommuner i norr som redan har subventionerad skatt är givetvis välkommet. För den som förbrukar 30 000 kilowattimmar sänks elkostnaden med dryga tusenlappen. Om det är möjligt att genomföra återstår att se. EU morrar redan över befintlig skatterabatt.



För dem med höga inkomster, högt taxerade villor och förmögenhet i pengar och värdepapper över 1,5 miljoner kronor finns ytterligare budgetinslag att applådera. För låginkomsttagare blir det inte lika förmånligt, för sjuka blir det försämring och arbetslösa kan få det riktigt tufft redan från årsskiftet.

Av den hårt lanserade tusenlappen i skattesänkning återstår inte mycket. Låginkomsttagarna får några hundralappar extra. Full utdelning får bara den som tjänar minst 33 335 kronor i månaden. Och inte ens då blir det en tusenlapp. Det blir 935 kronor. Såvida du inte är över 64 år och lyfter den här månadsinkomsten. Då blir avdraget dubbelt. I massarbetslöshetens Sverige ska av allt att döma i synnerhet ålderspensionärer stimuleras att fortsätta jobba, samtidigt som alliansen håller salvelsefulla tal om den förödande ungdomsarbetslösheten.



Skattesänkningen är ett "jobbavdrag". Pensionärer, sjuka och arbetslösa får ingenting. Och vad händer med föräldralediga? Sjuka och arbetslösa får ingen lättnad, däremot får de stå för finansieringen. Försämringarna i a-kassan slår till redan vid årsskiftet. Ingen nådatid med övergångsregler. Högsta dagsersättningen sänks från 730 till 680 kronor. Den som varit
arbetslös i 200 dagar får dessutom

ersättningen sänkt till 70 procent. Efter ytterligare 100 dagar är det slut.

Till den försämrade ersättningen kommer höjd avgift i a-kassan med upp till 300 kronor i månaden och slopad avdragsrätt för a-kassa och fackavgift i självdeklarationen. Betala mer, få ut mindre. Sjukförsäkringen blir också den försämrad. Sänkt tak och nytt sätt att räkna sänker dagsersättningen
ytterligare. Det ska bli dyrt att vara sjuk och arbetslös, då ökar lusten att arbeta även till mycket låga löner, är den krassa logiken bakom den borgerliga alliansens resonemang.



Och arbete tycks det finnas hur mycket som helst av i massarbetslöshetens Sverige. Så mycket att regeringen Reinfeldt kan skrota arbetsmarknadspolitiska åtgärder som motsvarar sysselsättning för närmare 60 000 personer som istället får gå ut i öppen arbetslöshet och försämrad a-kassa.

Jobben står i centrum i den här budgeten, men av konkreta jobb finns det väldigt litet. Det mesta är en from förhoppning om att sänkta arbetsgivaravgifter ska förmå företagen att nyanställa. I väntan på det kommer den öppna arbetslösheten att öka eftersom ams-platserna blir färre.

Nya vägar för att skapa nya jobb behöver testas, men att börja med att försämra för dem som redan är arbetslösa är att starta i fel ände. Att sänka deras ekonomiska standard för att lyfta dem som redan har jobb och hög inkomst är cyniskt.

De riktade ekonomiska stödet kunde ha begränsats till de sämst ställda, till de fattiga barnfamiljerna. Då hade man inte behövt dra åt tumskruvarna i socialförsäkringssystemet. Jobben hade kommit ändå och sysselsättningen ökat. Såvida resonemanget kring sänkta arbetsgivaravgifter håller.

Läs mer om