Eftersom jag är en kultiverad karl tittade jag förstås på prinsessan Estelles bröllop. Fast efteråt, på nätet. För att inte förlora min Street Cred. Och för att se vilka från Ockelbo som var med.
Och då upptäckte jag till min stora förvåning att ärkebiskopen gjorde en mycket snygg glidning under själva dopakten.
Det är ju så att den svenska kyrkan officiellt utgår från att nyfödda barn är fyllda av synd och därför måste renas. Det är därför dopet är så viktigt. Det driver ur de mörka demonerna i det lilla livet.
Vi andra ser det oskyldiga hos den nyfödda. Kyrkan ser små horn sticka ut. Därför finns det i psalmboken en lekmannaversion för dop i nödsituationer, så att en nyfödd som är klen ska kunna räddas in i himmelen om livet släcks innan prästen hinner fram. Och därmed kunna begravas på kyrkogården bland de andra kristna om har fått sina svavelosande djävlar utdrivna.
Och föräldrar som släpar iväg sina barn till kyrkan för att genomgå denna exorcism är oftast helt omedvetna om det religiösa sammanhanget. De vill ju bara ha det lite gulligt, det är ju tradition och så... därför ska barnet tvångsinskrivas i en kyrka och religion.
Således. Kyrkans mening är att barnet ska befrias från ondskan.
Föräldrarna lallar med.
Så hur gör då ärkebiskopen när han ska driva ut demonerna ur lilla Estelle? Vid dopakten konstaterade ärkebispen att även små prinsessor kan dra sig till mörkret. Det var nödvändigt med lite dopvatten som vaccin mot det onda. En dos Jesus.
När exorcismen skulle genomföras visade det sig att ärkebiskopen snubblade över orden. Han sade något i stil med "Gud du som ensam räddar från allt ont... bevr..., beskydda, ehh, BEFRIA Estelle från mörkrets makt...".
Alltså först den försiktiga varianten "beskydda" som med en harkling snabbt byttes ut mot ett exorcistiskt "befria". Möjligtvis med ett försök att säga "bevara", men det är lite otydligt.
Därefter verkar ärkebispen ha drabbats lite av dåligt samvete, för han mumlade något om att en del tycker det är konstigt att vi inte själva får välja religion, "Estelle vet inte om vad hon är med på", "hon kommer inte att minnas detta", sade han skamset.
Ärkebiskopen tog ny sats och tillade "att vara människa är att kunna välja" och därefter konstaterade han (helt riktigt) att vi ibland "tycker det är konstigt, ska de inte få välja själva, men föräldrar håller högt och sett är till hjälp vill man ge barnen vare sig det är bordsskick eller tro eller artighet". Förvisso är det nu många som kritiserar valfriheten just nu. Själv tycker jag att den ska utökas. Barn ska exempelvis få välja själv vilken religion och kyrka de vill tillhöra. Det finns inga demoner i nyfödda barn. Däremot finns det ett jordiskt mörker som stavas "religion".
Ärkebiskopen ska ha heder av att han snubblar på orden när demonerna ska drivas ut. Men han har fel när han säger att det är samma sak att döpa in barn i kyrkan som att lära dem bordsskick.
Alla måste ju äta, och då kan det vara bra att veta hur det går till.
Däremot behöver inte alla be till gud eller frukta helvetet eller önska sig evigt liv. Det går utmärkt att leva utan religion. Det hade varit skillnad om Gud existerat.