Boendet måste bli rättvisare
BOSTAD. En bra bostad till en rimlig kostnad borde inte vara en omöjlighet, men för många unga som söker inträde på bostadsmarknaden finns i dag stora hinder. Dels måste du ha ett jobb, dels en hygglig lön. I alla fall om du ska flytta in i en nyproducerad lägenhet.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I dag byggs det framförallt bostadsrätter till människor som har råd att betala ordentligt. Det lönar sig inte att bygga hyresrätter, eftersom få har råd att betala den kvadratmeterhyra som i dag gäller för nyproduktion.
Många av landets hyresgäster har på senare år kunnat glädja sig åt att hyreshöjningarna kunnat hållas på en låg nivå. Hyresgäströrelsen har under flera år krävt oförändrade eller marginella hyreshöjningar. Bakgrunden till dessa krav finner vi i de sänkta boräntorna och den låga inflationen.
Reaktionen från fastighetsägarna, inte minst de kommunala bostadsföretagen, har dock många gånger varit kallsinnig. Mycket beroende på att många av de kommunala bostadsbolagen sedan länge har trasslig ekonomi.
Hyresnivåerna i Sverige är redan som de är jämförelsevis mycket höga. Boverket har räknat fram att svenskar som bor i hyresrätter har den högsta boendekostnaden i Västeuropa. Orsakerna är flera.
När bostadsexperter försöker förklara de höga boendekostnaderna i vårt land handlar det om att vi genomsnittligt har mycket större boyta per person än övriga Europa. När varje svensk har 43 kvadratmeters boyta till sitt förfogande är denna 33 kvadratmeter per person inom OECD i övrigt. Större yta, högre kostnader. Vi bor dessutom i ett land där uppvärmningskostnaden per kvadratmeter är högre än i många andra länder.
Ökningarna av boendekostnaderna, i framförallt nyproduktion, slår hårt mot den enskildes plånbok. I dag använder den som bor i hyresrätt i genomsnitt nära 30 procent av inkomsten till sitt boende. Hyresgäströrelsen vill få ner kostnaden till 25 procent av inkomsten. En bra målsättning.
Mot den bakgrunden är det förståeligt att många av landets hyresgäster känner sig pressade. Inte minst den stora grupp i samhället som måste betala de höga hyreskostnaderna med sin sjukpenning eller a-kassa. För att inte tala om många barnfamiljer, äldre och ensamstående.
I spåren av de höga boendekostnaderna har bostadssegregationen dessutom ökat. Inte minst i storstäderna, där det ibland är full lekstuga vad gäller utförsäljning av allmännyttan och där de bostadssociala frågorna kommit i andra hand, om ens det. De som har kontakter och bra med pengar ställs före alla andra.
I vissa bostadsområden har vi därför fått en koncentration av en välbeställd och relativt köpstark medelklass. I andra samlas de som blir över; ensamstående med barn, arbetslösa och invandrare. Detta är en orimligt utveckling.
I stället för ständigt ökande kostnader för boendet måste vi sträva efter en rättvisare bostadspolitik, där allas rätt till en bra bostad till en rimlig kostnad garanteras, och där bostadssegregationen med kraft motverkas. För att detta ska uppnås vilar ansvaret tungt på regeringen.