I boken "Inifrån - makten, mygel, politiken", som tveklöst kommer att ligga i försäljningstoppen, skriver Bodström om "kuppen" mot Mona Sahlin. Det var ett antal ledande socialdemokrater som såg till att Sahlin tvingades lämna ordförandeposten och i krisens stund fick hon klent stöd, exempelvis från Stockholm.
Det är inte originellt att man odlar dolkstötslegender så snart någon lämnat en post. Men om det var några som låg bakom Sahlins avgång så var det väljarna. I valet 2010 fick S rekordlågt stöd och lyckades bara med några tiondelar försvara platsen som landets största parti. Raset från 34,99 procent år 2006 till 30,66 år 2010 måste få konsekvenser. Att låta allt bli vid det gamla hade varit direkt oansvarigt.
Valet av smålänningen Håkan Juholt förvånade. De politiska kommentatorerna hade redan krönt Mikael Damberg. Det hela visar på den starka Stockholmsfixeringen. Det är där den politiska och mediala eliten finns. Och givetvis skulle rekryteringen ske inom pendeltågsavstånd. Olika eliter kliar varandra på ryggen.
Den före justitieministern har många egenskaper som behövs i ett mediasamhälle. Aktuell, snärtig, med kunskaper om hur media fungerar. Men var står karln politiskt? Ja, han är för en modernisering och vill bryta upp från femtiotalet. Vem vill inte det? Det hela är luddigt och så allmänt håller att praktiskt taget alla kan hålla med.
Thomas Bodström var styrelseledamot i Pysslingens förskola, ett på den tiden kontroversiellt engagemang. Men Bodström försvarade sig med att vinsterna skulle gå tillbaka till verksamheten. Nu ryktas det om att de danska riskkapitalister som äger skolkoncernen ska sälja. Enligt Expressen kan det bli en vinst på en miljon för de tidigare styrelseledamoten Bodström.
Det är intressantare att diskutera Bodströms politiska position, som exempelvis hans relation till friskolorna, än att han som barn kastade sten på en ko.
"... den väg Sahlin sen pekade ut för sitt parti - tydligast i sitt avgångstal inför partiets förtroenderåd i december - var en anpassning till högern som i varje fall jag tror hade lett till fortsatt stagnation och fortsatt sannolikt borgerligt styre", skriver Svante Säwén i en ledare i Dagbladet (S). Jag tror han har rätt. Och jag tror att det är denna borgerligt inriktade socialdemokrati som Bodström vill se. Ett parti som tonar ned sina klassiska krav och istället blir ett mediainriktat popigt medelklassparti bland andra.
"Det känns som om Bodström från sin utgångspunkt i USA efter valet, helt enkelt missat den spännande och öppna politiska debatt som förts inom socialdemokratin ...", skriver Säwén i en klockren analys.
Kommer då Bodström tillbaka till politiken? Sannolikheten lär ha minskat efter boken. Men däremot kan man vara helt säker på att han återkommer i tevesoffor och intervjustolar.