LEDARE: Blir det alls någon pension att tala om?

Under valrörelsen stod de svenska pensionärerna i fokus för debatten. De rödgröna oppositionspartierna slog hårt mot vad de kallade för pensionärsskatten, det vill säga att pensionärerna inte omfattas av jobbskatteavdraget och därmed får betala högre skatt. Motivet för den massiva kritiken från oppositionens sida var att pensionen är att betrakta som uppskjuten lön, och ingen form av bidrag för att man inte längre jobbar.
EU-kommissionens beräkningar av vad utfallet i pensionssystemen för medborgarna i de olika EU-länderna sätter fingret på ett långt allvarligare problem, själva utformningen av pensionssystemet. Redan i dag är det så att de svenska pensionernas andel av slutlönen ligger lågt om man jämför med EU-länderna i övrigt. En svensk pensionär får i dag ut cirka sextiofem procent av slutlönen i pension. Med detta hamnar vi strax under snittet i EU:s medlemsländer.
Om EU-kommissionens beräkningar för utfallet i pensionssystemen för år 2048 stämmer och den tidens svenska pensionärer kommer att få ut omkring fyrtioåtta procent av slutlönen, med tjänstepension inräknat, kommer situationen att ha förvärrats än mer. Tidningen Riksdag & Departement går så långt i sina slutsatser att de talar om att dagens unga åttiotalister riskerar att sluta som fattigpensionärer i Sverige år 2048. Det är en framtid som skrämmer.

I valrörelsen talades det mycket från rödgrönt håll om vikten av att hålla uppe procentsatserna i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen för att inte tappet mellan ordinarie lön och ersättningen under sjukdom eller arbetslöshet skulle bli så stort att det leder till allvarliga ekonomiska problem för den enskilde. Samma resonemang måste man nu föra kring pensionssystemet, speciellt med tanke på att pensionen faktiskt avgör livsbetingelserna för resten av livet, inte bara tillfälligt som vid arbetslöshet eller sjukdom. Att en nybliven pensionär ska komma att förlora halva sin inkomst från en dag till en annan är inte rimligt. Detta måste upp på bordet till en seriös diskussion.

Socialdemokraterna borde därför med skärpa kräva att det svenska pensionssystemet ses över. Även om dagens system får mycket beröm internationellt får sin statsfinansiella hållbarhet så måste systemet även vara hållbart ur individperspektivet. Syftet med pensionsreformen kan inte ha varit att dagens unga ska bli morgondagens fattigpensionärer. Har man gjort rätt för sig under ett helt arbetsliv ska det också gå att leva på pensionen den dag arbetslivet är över. De socialdemokratiska politikerna i riksdagen måste agera blåslampa i detta fall och driva på regeringspartierna så att EU-kommissionens beräkningar inte slår in. Det vore ett misslyckande av värsta sort för den svenska välfärdsstaten. Man får ju hoppas att inte regeringen ser det svenska pensionssystemet som en sänkt tröskel för att öka motivationen för de äldre att jobba allt högre upp i åldrarna. I Sverige måste alla ha råd att gå i pension när den dagen kommer. Den klassiska valaffischen med budskapet "Gärna medalj men först rejäl pension" är lika aktuell i dag som när den kom till folkomröstningen i pensionsfrågan.

Ledare: Blir det alls någon pension att tala om?