Väljarna säger sitt i valen men allt blir ungefär vid det gamla. En tid var det Socialdemokraterna och Centerpartiet som samregerade, ofta med stöd av det lilla Svenska Folkpartiet. Mellan åren 1987 och 1991 regerade S tillsammans med Moderaternas broderparti, Samlingspartiet, en i Sverige fullständigt otänkbar konstellation. Under senare tid har det varit borgerliga regeringar, med bas i Centerpartiet och Samlingspartiet.
De finländska politikernas förkärlek att skapa breda lösningar har skapat utrymme för ett mycket starkt missnöjesparti på högerkanten. Sannfinländarna skiljer ut sig. De är kritiska till EU och EMU och vill framför allt inte bidra till unionsländer i kris, de är kritiska till invandringen (trots att Finland tar emot skamligt få) och de är motståndare till den obligatoriska undervisningen i svenska. Nu ska detta högerpopulistiska missnöjesparti bilda regering med EU-entusiasterna i Samlingspartiet. Ja, lycka till, då!
Även Socialdemokraterna, ett av de tre stora partierna, väntas ingå i den nya regeringen. Men varför då? Nog måste det vara bättre att verka i opposition än att ingå i en regering tillsammans med två utpräglade högerpartier.
Om Sannfinländarna kommer med i ministären är det positiva att partiets högstämda och unket nationalistiska retorik får möta verkligheten. Många som hoppats på stora förändringar med partiledaren Timo Soini i regeringen kommer snabbt att bli besvikna. Det är en sak att orera på torgmöten, något helt annat att forma ett lands politik.
Visst kan man dra paralleller mellan Dansk Folkeparti, Sverigedemokraterna, Sannfinländarna och Fremskrittspartiet. Det är nationalistiska, världsfrånvända och invandrarkritiska partier med klara kopplingar till högerextrema partier på kontinenten. Det är beklagligt att högerpopulisterna nått sådana framgångar i de nordiska länderna men förhoppningsvis ska det leda till en skärpt kamp för rättvisa och
solidaritet.
Valets stora förlorare är tveklöst Centerpartiet vars partiledare Mari Kiviniemi är statsminister. Nu rasar partiet till fjärde plats i den finländska partiligan. Men det kan vara värt att erinra om att Centerpartiet i Finland är mer än tre gånger så stort som det svenska Centerpartiet. Alla kriser är relativa.
I valrörelsen är de bittra motståndare. Men efter valdagen blir det samling kring pumpen i Helsingfors. Risken med denna politik är att alla inblandade partier förefaller vara gråmelerade och att principer tycks offras för regeringsinnehavet. Och i en sådan jordmån spirar lätt nya missnöjespartier.
Hellre än rejäl svensk blockpolitik än den finländska röran.