Björklund slår till igen
SKOLAN. Elever som inte får godkänt i grundskolan ska tvingas gå om ett år. Det är skolminister Jan Björklunds senaste reform för att med tvång, hot och straff höja kunskapsnivån hos svenska barn och ungdomar. Bättre idéer lär det finnas gott om.
Skolminister Jan Björklund (FP) vill tvinga barn till ett extraår i grundskolan för att de ska gå ut med godkända betyg. Hur själva intvingandet av kunskaperna ska gå till är mer oklart.
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Resonemanget att grundskolan ska ge alla pojkar och flickor de kunskaper som krävs för godkända betyg, och för att studera vidare, är det inte svårt att instämma i. Jan Björklunds metoder för att uppnå målet är så mycket svårare att ta till sig.
Det finns barn som lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper. Så ska det inte vara. Ett tvingande extra skolår är knappast lösningen på problemet. Björklund utlovar visserligen specialsydd undervisning under extraåret. Vari den ska bestå är mer oklart. Speciallärare till en del. Mer tid till andra.
Socialdemokraterna införde alla elevers rätt till en individuell utvecklingsplan från och med första klass. Den ska sätta barnets kunskaper, förmåga och lust i centrum och planen ska utvärderas och följas upp tillsammans med lärare och föräldrar. Samtalen ska ge besked om vad eleven kan och vilka insatser som krävs för att komma vidare. Som inte det vore nog har Jan Björklund infört att elevers kunskaper ska betygsättas redan från första klass och stämmas av via centrala prov redan från årskurs tre.
Kontrollstationer råder det således ingen brist på. Bristen finns på ett annat plan. När läraren konstaterat att eleven kan si och så mycket eller litet i det och det ämnet; vad händer då? Har skolan då nödvändiga resurser att sätta in? Finns det speciallärare som kan ge den stödundervisning som måste bli nästa steg i uppföljningen?
Svaret på den frågan är av allt att döma ett rungande nej! Pengarna fanns inte före den ekonomiska krisen och än mindre nu. Lärare, kuratorer, fritidsledare sägs upp när kommunerna tvingas spara för att hålla utgifterna i balans med sinande intäkter. Så ser verkligheten ut i det land där Jan Björklund är skolminister.
Finland, världsbäst i grundskola och Björklunds drömmars land vad gäller skolresultat, ger 30 procent av eleverna stödundervisning.
Satsningen på stödundervisning märks i jämförande undersökningar. De sämsta finska eleverna och de som tillhör mellanskiktet gör mycket bra ifrån sig, jämfört med samma elevgrupper i andra länder. De finska barnen står i en klass för sig.
Sverige har gått åt motsatt håll. Här får allt färre elever stödundervisning. Expertisen är rörande överens om att tidiga insatser ger bästa resultat. Trots det sjunker andelen tredjeklassare som får stödundervisning.
Våren 2008 var det bara 12 procent av barnen i trean som fick stödundervisning.
Elisabeth Ritchey, undervisningsråd vid Skolinspektionen, är orolig över konsekvenserna av att så många barn inte får det stöd de har rätt till. Istället för att tillsätta resurser och rehabilitera undervisningen väljer den borgerliga alliansregeringen att disciplinera barnen och försöka dunka in kunskaper med mer betyg, polishämtning av skoltrötta, avstängning av bråkiga elever och hot om tvingande extraår.
Om regeringen istället gjorde en kraftfull satsning på undervisningen och skolmiljön med start i lågstadiet då barnens hjärnor är som mest mottagliga för lärande och därefter hela vägen genom grundskolan så kanske skoltiden istället kunde kortas ett år, fler gå vidare till högre utbildning och tidigare komma ut i yrkeslivet. Bingo för nationen.