Burma var länge en av världens mest slutna och hårdföra militärdiktaturer. Men under de senaste åren har landet öppnat sig mot omvärlden och tagit en del steg i demokratisk riktning. Men det återstår en lång väg innan landet kan betraktas som en fullvärdig demokrati.
Fortfarande har Burma en djupt odemokratisk konstitution som ger militären den avgörande makten. Därför gäller det att omvärlden fortsätter att trycka på och stötta en demokratisk utveckling i landet.
Ett bra exempel är det arbete som sedan länge görs av Olof Palmes Internationella Center, arbetarrörelsens internationella samarbets- och biståndsorganisation. Tillsammans med sina medlemsorganisationer gör Palmecentret viktiga insatser för att utbilda och stärka dem som arbetar för att utveckla mänskliga rättigheter, jämställdhet och facklig organisering i Burma. Det är ett arbete som inte får stanna av bara för att demokratiikonen Aung San Suu Kyi nu blivit utrikesminister och hennes parti NLD hade en valframgång 2015.
Reformprocessen kan drabbas av bakslag.
Palmecenter medverkar i flera olika projekt i Burma. Det handlar om konkret mellanfolkligt samarbete. SSU, S-studenter, S-kvinnor, fackförbundet Livs, Akademikersossarna, ABF Stockholm, S-kvinnor i Hallsberg och Kommunal Bergslagen hör till dem som är engagerade. Fackligt aktiva lantarbetare, studenter, kvinnoorganisationer och andra i Burma får stöd för att kunna organisera sig själva. Nyckelorden är folkligt deltagande.
Det är – om man så vill – en klassisk svensk folkrörelseidé som går på export. Det handlar om att ge vanliga människor makt, kunskap och organisatoriska verktyg för att kunna förändra sina samhällen och sina egna liv. Målen för insatserna är gräsrötterna, civilsamhället och att bygga en långsiktigt stark demokratisk bas.
Siktet är inställt på att bygga organisationer med kunniga och engagerade medlemmar som kan ta ansvar för sitt land.
Sedan en tid tillbaka är även arbetarrörelseägda Sunderby folkhögskola, som ligger mitt mellan Luleå och Boden, engagerad i ett projekt i Burma. Det handlar om erfarenhets- och kunskapsutbyte med människorättsorganisationen HRDP.
I veckan fick skolan besök av en trio – Myint Aye, Aung Zaw Oo och Maung Maung Lay – som alla har varit politiska fångar. Men sedan några år tillbaka, när militären lättade på trycket, kan de verka fritt i landet.
Det säger något om betydelsen av internationellt solidaritetsarbete och svensk biståndspolitik. Sunderby folkhögskola och Palmecenter gör skillnad och medverkar till att stärka de demokratiska krafterna i Burma.
Den som vill kan hitta exempel på biståndspengar som hamnat i fel fickor och Sida-tjänstemän som levt lyxliv på svenska skattebetalares bekostnad. Sådant förekommer och ska alltid fördömas stenhårt. Men det finns inga skäl att ta det som intäkt för att skrota solidariteten och Sveriges biståndspolitiska ambitioner.
Som ett av världens rikaste länder har vi en moralisk skyldighet att ställa upp – till exempel när det gäller att stödja demokratiseringen i Burma.