Behöver humorn en ombudsman?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Med expertkommentatorer travade på varann, förutom all den expertis vi själva är hemma i sofforna ...
Och givetvis kommer det att gå lika bra för Zlatan & Co som alla nyss var så bombsäkra på att det skulle gå för Charlotte Perelli i Schlager-EM.
Att vi aldrig lär oss!
Det verkar nästan ha blivit ett svenskt karaktärsdrag detta, att vara så jublande segervissa i förväg och så deppigt överraskade efteråt, när luften pyst ur ballongen.
Men i fotboll kommer vi åtminstone knappast att kunna skylla på att en massa nya, svårstavade öststater ända bortifrån Kaukasien gaddar ihop sig mot oss och röstar på varann.
Det är å andra sidan en bortförklaring på Bert Karlsson-nivå. För hur är det vi oftast vunnit våra få nordiska schlagerframgångar om inte genom att rösta på varann?
Felet är bara att de forna öststaterna är så många fler än vi i Norden. Redan det hade varit skäl nog att inte ha så bråttom med att erkänna Kosovo, men det är så dags att inse den blundern nu.
Själv har jag länge hävdat även Färöarna och Åland måste tillerkännas full status, åtminstone i schlagersammanhang, för att återställa balansen igen. Och får Israel vara med i schlager-EM borde väl strängt taget Grönland också få det, även om det rent geografiskt räknas till Amerika.
LO-ordföranden hette Arne Geijer och mina rapporter hem till tidningen förväntades jag överbringa med något som benämndes telex. Så då förstår var och en att det inte precis var i går. Telex låter ju som något som togs i bruk strax efter runstenarna.
Jag talar om LO-kongressen 1971, den första jag bevakade som journalist.
Radikala vindar blåste, både i och utanför Folkets hus. Till och med centern försökte ställa sig in. Ekonomisk demokrati var, tvärtemot i dag, en fråga högt på dagordningen och en dag, alldeles innan ombuden tog lunch, klubbades det rentav igenom ett krav på republik.
Inte utan en viss munterhet, om jag rätt minns det.
LO-kongressen som öppnar i dag, mot en bakgrund av förlorade positioner i samhällsdebatten, motvind i medierna och ett rekordartat medlemsras, har ingen orsak att skratta.
Bland det värsta är att alltfler medlemmar upplever facket som "dom" när det självklart borde vara "vi". Ändra på detta måste bli den verkliga utmaningen de närmaste åren.
Kanske kan mer humor vara ett sätt? Från Fastighets avdelning i Göteborg, varifrån annars? - har man motionerat om en humorombudsman.
Fast när jag ser att vederbörande är tänkt att "ansvara för en säkerställning av humorns närvaro och kvalitet i förbundens alla led" börjar jag onekligen undra. Är motionen ett skämt och inte avsedd att tas på allvar.
Men en rolig debatt på kongressen borde det ju kunna bli, oavsett vilket.
För övrigt hade jag aldrig hoppats få se fram emot nästa års EU-val med förväntan.
Men med både Fi, Sverigedemokraterna och Junilistan, förstärkt med Sören Wibe, på banan kan det faktiskt bli riktigt spännande.