Befogat skydd eller censur?

Piteå2009-04-09 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I lördags natt hörde jag något mycket obehagligt. Radioteatern repriserade Back Up av Cecilia Parkert. Det är en monolog, en man med fru och två barn som talar om sin besatthet av barnpornografi. Utan att med ett ord nämna den sexuella dragningen till barn berättar mannen precist och behärskat om logistiken och samlandet av barnpornografi på nätet. Hur han erövrar olika nivåer med speciella, allt grövre, bilder. Kicken av att verka i hemlighet men hela tiden allt närmare ett avslöjande.

Förstås kunde jag inte somna utan kom i stället att tänka på Adam (fingerat namn) som jag träffade för några år sedan. En välutbildad, politiskt intresserad man med bra jobb. Hans ideal var rättvisa, jämlikhet och jämställdhet. Sambo och två styvbarn. Han avtjänade ett långt fängelsestraff för sexuellt utnyttjande av underårig och barnpornografibrott. Övegreppen mot det yngsta barnet hade pågått i åratal och bildbevis fanns.
På samma vis som mannen i Back Up tappade han bort sig själv och överskred alla gränser i nätets barnpornografiska landskap. Där fick han bekräftelse på att det han sysslade med var helt okej. Att det var okej att vara så avtrubbad och avhumaniserad att man kan rationalisera bort allt vad kränkningar och övergrepp heter.

Adams egna förklaringar till sina brott hade med manlighet att göra. Han hade ingen så kallat taskig barndom - men han behandlades på ett traditionellt manligt vis. Kontroll, styrka, självständighet och känslomässig torftighet var nyckelord. Han beskrev att han blivit känslomässigt avstängd och kanaliserade känslor i barnpornografi och i övergrepp på ett närstående barn.
Adam ansåg också att samhällets syn på barnporr är kluven. Sex med barn är tabu samtidigt som kulturen flirtar med just den tanken, genom sexualiseringen av barn och utbudet av barnporr. Flickor klär sig som vuxna kvinnor och härmar beteenden som är frammanade för och av den manliga blicken och sexualiteten.

I måndags 6 april diskuterade EU: s justitieministrar en skärpning av lagstiftning och straff kring dels trafficking, dels barnpornografibrott. Brotten hör ihop - ofta är det traffickerade barn som utsätts för sexuella övergrepp och fotograferas/filmas under övergreppen. Under 2008 uppskattades antalet kommersiella barnporrsajter till 1 000 stycken och icke-kommersiella till 500 av EU.
Kommissionen vill ha hårdare straff för produktion och innehav - men man vill också införa förbud mot online-tittande, alltså när man tittar på barnporr utan att ladda ned. Ytterligare ett förslag är att införa lag mot "grooming" - det vill säga vuxna som i sexuellt syfte tar kontakt med barn. Även blockering av webbsidor föreslås, vilket idag sker frivilligt av teleoperatörer, med underlag från rikskriminalpolisens barnpornografigrupp.

Det kommer att bli ett hallå kring en hel del av förslagen. Redan förs debatt om censur på olika bloggar. Kritikerna menar att exempelvis blockering av webbsidor är en statlig inskränkning mot den medborgerliga rättigheten att fritt få ta del av information. Det finns en rädsla för att man genom denna manöver egentligen tänker blockera annat också.
Intressant nog finns en könsskillnad i bloggargumentationen. Framförallt män är mot alla sorters blockeringar, trots att de också är mot barnporr. Kvinnor anser att det absolut viktigaste är att skydda barn från sexuell exploatering. Mindre allvarligt är om annat av misstag också blockeras.

Vi får leva med att olika rättigheter och friheter är i konflikt med varandra. Frihet från sexuella övergrepp och skyldighet att ta ansvar för att skydda barn måste dock går före friheten att titta på när barn skändas.
Läs mer om