Jag trodde nästan att finansminister Magdalena Andersson (S) skulle klämma i med Ernst Rolfs gamla slagdänga ”Bättre och bättre dag för dag” när hon beskrev det ekonomiska läget inför regeringens Harpsundsmöte.
Prognoserna pekar på fortsatt god tillväxt, ökad sysselsättning och starkare offentliga finanser. Den offentliga sektorns finanser beräknas gå runt år 2019 och överskott etableras år 2020. Den offentliga skulden som andel av BNP fortsätter att falla.
Till detta ska läggas en rad oberoende internationella bedömare som gör tummen upp för utvecklingen i Sverige.
- Boston Consulting Group framhåller att Sverige är ett av de tio länder i världen som är bäst på att omvandla ekonomisk tillväxt till välfärd för människor.
- Schweiziska IMD beskriver Sverige som en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier.
- Kreditinstitutet Moodys talar om Sverige som "stjärnan bland de nordiska länderna".
- World Economic Forum konstaterar att Sverige har det näst bästa innovationsklimatet av världens alla länder.
För att uttrycka det enkelt: Det är härliga tider, strålande tider. Oppositionens svartmålning och snack om sammanbrott saknar grund.
Politiken funkar. Den rödgröna regeringen levererar jobb, tillväxt och ett bra näringslivsklimat.
Det betyder självklart inte att allt är bra. Magdalena Andersson och hennes regeringskamrater har många arbetsuppgifter kvar.
Arbetslösheten sjunker, men enligt regeringens beräkningar kommer den ändå att ligga på 6,2 procent år 2020.
Fortfarande finns grupper – låginkomstpensionärer, långtidssjuka, funktionshindrade och andra – som lever på marginalen.
Det finns sociala bekymmer, utanförskap, ensamhet och bakgårdar i det svenska folkhemmet.
Därför kan ingen ansvarskännande politiker luta sig tillbaka. Men lösningen på Sveriges bekymmer är inte att styra bort från kärnvärdena i den svenska modellen.
Sverige behöver inget systemskifte. Det som kännetecknar den svenska modellen – generell välfärd, välutbyggd offentlig service i hela landet, kollektivavtal, ansvarsfulla fack och arbetsgivare, en positiv syn på frihandel, hög utbildningsnivå – är alltjämt fantastiska tillgångar för Sverige.
Av det skälet gäller det att fortsätta utveckla – inte avveckla – jämlikhetspolitiken. Kursen måste ligga fast.
Det behövs fler jobb- och fördelningspolitiska insatser i höstbudgeten och andra sammanhang för att stärka jämlikheten och sammanhållningen i det svenska samhället.
En sådan jämlikhetsinriktad politik bidrar dessutom till att stärka tillväxten. Rättvisan är produktiv.
”Enligt OECD hade den svenska ekonomin kunnat växa med ytterligare sju procent mellan åren 1990 och 2010 om jämlikheten varit större”, skrev LO-utredaren Kjell Rautio i en läsvärd artikel i NSD 23 augusti.
Jag hoppas att finansministern läser och begrundar. Starkare köpkraft hos pensionärer, sjuka och arbetslösa bidrar till att öka den ekonomiska aktiviteten.