Barnen ska ha samma rättigheter
SKOLAN. Svenska barn har fått det sämre. Försämrade bidrag och nedskärningar i välfärden har gjort sina tydliga avtryck. På dagis och förskolor har barngrupperna blivit allt större. Skolklasserna har växt. Barn med särskilda behov har hamnat på undantag.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
genom molnen, genom löven
och barnets frågekvarn:
varför och varför?
Världens enkelhet går ej att förklara.
Inte gräset,
inte ljusets vattenfall, det vita,
ohörbara."
Werner Aspenström
Allt fler svenska barn far illa och har inte samma rättigheter som andra barn. Minst 350 000 barn i Sverige lever i ekonomiskt fattiga familjer. För någon vecka sedan kom en rapport från Barnombudsmannen om den dåliga miljön i våra skolor, där den arbetsmiljö som vi vuxna kräver saknas.
Allt fler barn omhändertas och placeras på institution eller i fosterhem. Under 2004 placerades 20 000 barn och tonåringar i familjehem eller på institution. Den 1 november förra året fanns 14 900 barn i så kallad dygnsvård och 28 600 i öppenvård. Framförallt är det tonårsflickor i åldersgruppen 13 till 17 år som har problem.
Enligt Barnombudsmannen beror den ökande otryggheten bland våra barn på att de sociala skillnaderna blivit större i takt med att samhällets resurser för att stödja de ekonomiskt svaga hushållen minskat.
När det sparas i välfärden drabbas inte de barn som lever under goda förhållanden utan de barn som har det allra sämst. Speciellt hårt drabbade är barn till ensamstående föräldrar och barn till invandrarfamiljer.
Gapet mellan de mer välbeställda barnfamiljerna och de sämst ställda fortsätter att öka trots att samhällsekonomin förbättrats. Drygt 40 procent av alla ensamstående med barn saknar i dag ekonomiska marginaler. Ensamhet, svag framtidstro och tilltagande fysisk och psykisk misär blir allt vanligare.
I ett internationellt perspektiv kan det tyckas futtigt att klaga på hur svenska barn har det, men klarar vi inte våra egna barn klarar vi inte heller att lösa problemen för världens barn. För om förståelsen för barns situation saknas här hemma kan man heller inte räkna med ett engagemang för de barn som far riktigt illa.
Barnkonventionens fyra huvudpunkter måste utgöra grunden för svenska myndigheters behandling av barn. Om inte är det upp till regeringen att tillse att så sker:
Alla barn ska ha samma rättigheter och ska skydda från alla former av diskriminering.
Barnets bästa ska alltid sättas i främsta rummet.
Alla barn har rätt till liv och utveckling också i ett bredare perspektiv.
Alla barn har rätt att komma till tals och få sina åsikter respekterade.
De fyra grundprinciperna i FN:s barnkonvention är inte bara ord på ett papper, de kräver både ett aktivt engagemang och handling. Till skillnad mot många andra länder finns hos oss en starka organisationer och en välartikulerade opinion som arbetar för barnens rättigheter. Tydligt är också att denna behövs.
Arbetet för barns rättigheter måste nämligen pågå varje dag. Här hemma och internationellt. Och låt oss i fortsättningen slippa den arroganta och överslätande ton mot barnkonventionens innehåll som alltför ofta hörs från dem som borde veta bättre. Istället måste vi ta till oss de problem som finns och arbeta för att alla barn ska ha samma möjligheter och samma rättigheter till en bra uppväxt.