Håkan Nessers senaste bok, "Berättelse om herr Roos", är så skickligt hopskriven att när bokens anti-hjälte herr Roos och hans vapendragerska Anna Gambowska omsorgsfullt stoppar en pipa med tobak - och sedan stillsamt sitter i sommarkvällen och puffar - kom jag själv att vilja bli inbiten piprökare.
Jag levde mig in i berättelsen. Och det är väl samma svaghet som gjorde att jag i barndomen trillade dit på Kalle Anka.
Det är därför jag med nästan religiös känsla köper böckerna i serien "Walt Disneys Kalle Anka & Co. Den kompletta årgången".
Ankeborg finns inte, men finns ändå, det är en stad med rötter i min barnatro. Eftersom Kalle Anka och de andra i Disneys berättelser varit med mig så länge, har de blivit en del av referensramarna. Ankeborg är en del av det som kallats för "hyperverkligheten", alltså att verkligheten blir en väv av bilder och ord som lever sitt eget liv utan att egentligen finnas på riktigt.
Första boken i denna återutgåva trycktes 1998 och innehöll häftena från 1948. Steg för steg segar förlaget sig framåt - och befinner sig just nu någonstans i mitten av sextiotalet.
Det är alltså det ursprungliga seriehäftet utan korrigeringar. Bra och dåligt blandas. Däremot finns det mycket gediget skrivna förord av ankister som Stefan Diös och andra experter som benar upp översättningssvårigheter och exempelvis debatten om seriernas skadlighet som fördes på femtiotalet.
Men det är inte bara multisar som Walt Disney & Co som är duktiga på att utnyttja barns fantasi. Det kommer en strid ström av böcker som är riktade till barn, där serietekniken används för att spinna på exempelvis Bibelns många fantastiska berättelser om stora översvämningar, brinnande buskar och mystiska återuppståndelser.
Sedan finns också berättelser som filmatiserats eller lästs in på CD-skiva. Själv har jag med stor förtjusning - tillsammans med familjens yngre - tagit del av Narnia. Berättelsen är en slags omskrivning av Bibelns budskap, en skickligt utförd propaganda för kristendomen, men Narnia ger också möjlighet att för vakna barn avslöja hur de religiösa jobbar för att skaffa makt över barnens sinnen.
Det finns också motmedicin till det religiösa. Patrik Lindenfors har exempelvis tillsammans med illustratören Vanja Schelin givit ut en händig liten bok, "Gud finns nog inte", som riktar sig till barn och ungdomar.
Den fungerar bra för den som inte vill vagga in de små liven i tron på övernaturliga väsen, eller som Lindenfors uttrycker det: Tro inte på något som det inte finns anledning att tro på.
Själv tror jag som sagt på Kalle Anka, för mig finns Ankeborg på riktigt.
Nästan.