Fredrik Reinfeldt har försökt motsvara de många löften om en politik för alla som alliansregringen så gärna vill torgföra. I Almedalen var han både slagkraftig och mindre ringrostig än på mången god dag. Frågan är bara om uppvaknandet kommit alldeles för sent. Några nya argument för den egna politikens förträfflighet avhördes inte.
Dessutom bygger man knappast en valseger på ett tal i Almedalen. Väljarna vill se mer, man vill se något nytt, man vill se ett maktskifte från en trött regering till en piggare. Även om Socialdemokraterna till en del fortsatt tycks ha fastnat i gammal retorik, men det tar tid att vända ett stort skepp. Vägvalet är det rätta.
När de borgerliga partiledarna gjorde en sista (?) gemensam ansträngning i Visby blev det mest ett mesigt bludder, som alla, oavsett höger eller vänsterblock kunde skriva under på. Samma trötta visa som vi hörde inför valet 2010. Verkligheten har helt enkelt sprungit ifrån alliansregeringen. Allt fler kräver nytänk.
Det finns ett behov av arbetskraft, och detta inom flera områden. Framförallt den offentliga sektorn finns stora och växande behov av arbetskraft. Vård, skola och omsorg har slimmats hårt de senaste decenniet. Nu behövs det fler händer i vård och omsorg och en bättre vuxennärvaro i skolan. Bara som ett par exempel.
Sedan gäller det för de rödgröna att tydligt visa på de ideologiska skillnaderna mellan den egna politiken och högeralliansens systemskiftespolitik. Fredrik Reinfeldt och hans högerallians anstränger sig för att framställa sin politik som rättvis och jämställd. När man skrapar på ytan är det bara tomt prat. Innerst inne handlar det som vanligt om att sänka skatter och därmed en välfärd i nära nog fritt fall.
De sista intensiva valrörelseveckorna blir dessutom en kamp om storstädernas väljare. De borgerliga partierna gör sedan flera val tillbaka blockmässigt bättre ifrån sig i de tre storstäderna och dess förorter än i övriga landet.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet måste skärpa sin storstadspolitiken. Just nu är det bara Miljöpartiet som tycks locka väljare i storstäderna och bland unga människor. (S) och (V) måste skärpa sig om valet ska vinnas. Därför är det så viktigt att poängtera att Socialdemokraterna, med sin politik och tufft arbete, borde kunna vinna fler röster i landets större städer. Inte minst i Stockholm.
I allt fler europeiska länder finns en trend som innebär att en medveten, urban och solidarisk storstadsbefolkning röstar alltmer till vänster i en strävan att hitta gemensamma lösningar på den moderna storstadens stress och miljöproblem. Det finns således en potential för oppositionspartierna. Det stora hotet mot en Socialdemokratisk valseger är inte en trött borgerlig regering. Hotet är istället att soffliggarna blir för många. Trötta på allt vad politik heter, men mot sådant finns en verkningsfull och beprövad medicin. Det gäller att jobba ända in i kaklet. Trots alla goda opinionssiffror för oppositionen blir jobbet stenhårt fram till den 14 september.