Citatet i ingressen är hämtat från en av alla de insändare där oron inför den framtida äldre-och sjukvården synliggörs. Många känner berättigad oro inför vad som väntar inom vård och omsorg i framtiden. Deltider och timjobb har blivit allt vanligare, arbetsmiljön har blivit sämre i och med all stress. Det finns mycket att göra för att skapa arbetsplatser som fungerar på ett vettigt sätt. Inte minst inom den arbetstunga äldrevården.
Lägg till detta den ekonomiska verkligheten. Idag har många av landets 290 kommuner svårt att få debet och kredit att gå ihop. Kommuner runt om i landet drar ner på antalet platser inom äldreomsorgen. Samtidigt finns ett stort och växande behov av både nya vårdplatser fler specialboenden. För att inte tala om behovet av mer personal.
Det är tufft att bli gammal. Och svenska folket blir allt äldre. Avslöjanden om hur människor far illa inom äldrevården har blivit vanligare. Vanvård och missförhållanden förekommer både i kommunalt drivna omsorgsboenden som i privata vårdbolag. Det är tyvärr den bistra verkligheten.
Efter en trevande start har Lex Sarah, den lagstiftning som tillkom efter Sarah Wägnerts anmälan mot en äldrevårdsinrättning i Solna för mer än tio år sedan, blivit ett hyggligt om än inte perfekt medel för att anmäla missförhållanden. Merparten av anmälningarna handlar om brister i omsorgen. Det kan då röra sig om så grundläggande saker som brister i vårdtagarens personliga hygien, tand-och munhygien, mathållning eller brister i tillsynen. Avslöjanden om hur människor far illa inom äldrevården har blivit mer än en följetong i media. Risken är att vi avtrubbas när vi ständigt får ta del av upprörande beskrivningar hur gamla människor behandlas.
Orsakerna till det som går snett är flera. Ofta handlar det om att kompetensen att leda verksamheten inte är var den borde vara. En del av de mest upprörande fallen av vanvård når massmedia, men är bara toppen på ett isberg.
Det saknas kunskaper om åldrandet och dess sjukdomar. Sjuksköterskor med geriatrik som specialitet har blivit en bristvara. Medan kommuner runt om i landet drar ner på antalet platser i äldreomsorgen finns samtidigt ett växande behov av både nya vårdplatser och mer personal inom åldringsvården.
Samarbetet mellan kommuner och landsting om äldrevården måste bli bättre. Det är alltid olyckligt när det finns två huvudmän för att klara vården. När sjukvården gjort sitt akuta arbete krävs för många äldre ofta en lång period av rehabilitering och därmed en kvalitativt mycket bra hemtjänst. Det är kommunernas ansvar.
Trots att antalet äldre ökat kraftigt det senaste decenniet, och fortsätter att öka, har antalet anställda inom äldrevård och hemtjänst inte ökat i motsvarande takt. Det krävs ett kraftfullt omtänk. Socialminister Göran Hägglund har det yttersta ansvaret för att så ska ske , men har han förmågan? Allt fler tvivlar.